Författarintervju: Lina Bengtsdotter

Foto: Gabriel Liljevall 

Förra sommaren kom debutromanen Annabelle och Lina Bengtsdotter blev snart författarnamnet på allas läppar. Boken belönades med Crimetime Specsavers Award för årets bästa deckardebut och våren 2018 nominerades Annabelle även till Årets bok 2018. I dagarna släpps uppföljaren Francesca och jag har i samband med detta fått chansen att ställa några frågor till Lina Bengtsdotter om hennes böcker, genombrottet och hur det är att skildra en glesbygdsort där man har vuxit upp.

Här finns mina recensioner av Annabelle och Francesca.

---

 

Charlie Lager är tillbaka i uppföljaren till Annabelle. Berätta lite om din nya bok, vad handlar den om?

– Det handlar om ett ouppklarat fall från 90-talet där en internatskoleelev, sextonåriga Francesca Mild, spårlöst försvann från familjens herrgård utanför Gullspång. Försvinnandet skedde strax efter att hennes bästa vän på skolan tagit sitt liv.  

Kriminalinspektör Charline Lager läser om Francesca i en artikelserie om försvunna personer och bestämmer sig för att titta närmare på fallet. Det visar sig snart att det finns personer i Gullspång som inte vill att hon rotar i det som har varit.

Din huvudkaraktär Charlie är en stark kvinna som går sin egen väg, även om hon brottas med en del svårigheter inom sig. Hon känns väldigt rätt i tiden om man tänker på t ex #metoo-rörelsen. Hur gick det till när du skapade karaktären Charlie Lager och hur tänker du kring att skriva direkt eller indirekt om frågor som är aktuella i samhällsdebatten?

– Charlie är egentligen inte en särskilt genomtänkt karaktär, i alla fall inte i på det sättet att jag satte mig och funderade över hur hon skulle vara och listade hennes egenskaper och erfarenheter. Istället växte hennes personlighet fram alltmer medan jag skrev. Jag tror själv att Charlie är ett slags eko av kvinnorna i min släkt. Många av dem har gått utanför ramen för hur man som en traditionell kvinna förväntas vara och i vissa fall också betalat ett högt pris för det.

   Jag hade heller ingen medveten plan om att skriva om frågor som är aktuella i samhällsdebatten. I alla fall inte i den meningen att jag ”känt efter vad som är i ropet”, men jag har alltid varit intresserad av ämnen som rör kön, klass och människans villkor. Det intresset lyser nog igenom mycket i både det jag gör, säger och skriver.

Dina böcker utspelar sig i bruksorten Gullspång. Hur är det att skildra ett litet samhälle? Var det ett självklart val att förlägga handlingen där? 

– Från början var samhället i Annabelle fiktivt. Jag tänkte att jag inte ville vara bunden till den verkliga världen utan bara få skapa min egen. Men min fiktiva ort blev väldigt lik Gullspång och senare fick jag fick rådet att skriva ut den verkliga platsen. Tvärtemot vad jag trodde så gjorde det mig friare i skrivandet.

Hur har mottagandet av berättelsen om Annabelle varit i din forna hemkommun? 

– Överraskande varm och fin faktiskt. Jag förstod inte riktigt själv hur jag beskrivit min uppväxtort, att det inte alltid var särskilt smickrande, men tanken var aldrig att smutskasta något eller någon, jag bara skrev.

Du har verkligen slagit igenom på bred front under det senaste året då Annabelle belönats med Crimetime Specsavers Award för bästa deckardebut 2017 och nu finns bland de nominerade till Årets bok 2018. Hur känns det, och hur yttrar det sig? Blir du igenkänd på stan? 

– Det har varit otroligt overkligt alltsammans. När Annabelle kom ut hade jag det ganska stormigt privat, kanske är det därför som jag har haft svårt att ta in allt som hänt, men nu börjar jag förstå.  

Och nej, jag blir inte igenkänd på stan (om man räknar bort Gullspång förstås), men i boksammanhang händer det ofta. Det är fint tycker jag, när människor kommer fram och pratar om sin läsupplevelse och ställer frågor.

Skapar framgången stor press inför releasen av uppföljaren Francesca? Hur hanterar du det i så fall?

– Den borde göra det, men konstigt känner jag mest en enorm tacksamhet att få jobba med det jag älskar. Jag tänker på alla omvägar jag tagit, alla texter som aldrig blivit och känner bara så glad över att det gick vägen till slut.

   När det gäller min nya bok så försöker att inte ta mig själv på för stort allvar eller tänka för mycket på framtida resultat eller recensioner. Skrivandet har alltid varit glädjedrivet för mig och mitt mål är att försöka låta den förbli sådan även om det numera är mitt arbete.

Berätta lite om dig själv. Vad har du för bakgrund och hur väcktes intresset för litteratur och skrivande? 

 – Jag har alltid älskat berättelser, både att läsa dem och skapa dem själv (minns inte riktigt vad som kom först). Min mormor delade mitt intresse för böcker och jag visade henne ofta mina egna dikter och noveller. Hon läste noggrant, kom med respons och uppmuntrade mig att fortsätta skriva.

Jag fick barn tidigt och utbildade mig sedan till lärare i svenska och psykologi. Drömmen var förstås att skriva, men eftersom jag visste hur svårt det kunde vara så tänkte jag att det skulle passa mig att undervisa i mina favoritämnen och ägna mig åt skrivandet på fritiden. Det är ett val jag aldrig har ångrat

Vad gör du när du inte skriver? Har du några andra stora fritidsintressen?

 – Jag brukade vara en hästtjej, men med tre barn finns inte riktigt tiden. När jag inte skriver är jag med mina döttrar och umgås med vänner och så läser jag ganska många böcker.

Du medverkar på Crimetime Göteborg och Bokmässan i år. Vad ser du fram emot mest där? Tips på några intressanta samtal eller seminarium?

 – Jag ser fram emot mötet med läsare och kollegor. Sedan medverkar jag i tre spännande seminarier, bland annat ett om Metoo i deckarvärlden tillsammans med Sara Larsson och Kicki Sehlstedt.

Själv skulle jag vilja gå på seminariet om research med Gabrielle Ullberg Westin och Pascal Engman. Jag vill lära mig mer om det. Överlag älskar jag att lyssna på andra författares väg mot utgivning och hur de arbetar.

Dina tre bästa tips på deckare eller spänningsromaner som vi inte får missa?

 – ”Silvervägen” av Stina Jackson är en fantastiskt spännande bok. Joyce Carol Oates är också en skicklig spänningsförfattare. Jag tycker särskilt mycket om ”Det var vi som var Mulvaneys”. En annan bok som jag inte vill missa är Pernilla Ericsons nya ”När du vänder dig om”.