Det var länge sedan Pauls författarkarriär blomstrade, men när han stöter på en gammal vän, Andrew, vill han ändå få det att låta bättre än vad det är. I själva verket måste han snart lämna sin bostad och det enda alternativet tycks vara att flytta hem till hans gamla mamma. När Andrew blir bjuden på middag hemma hos Andrew dyker en gemensam bekant upp, Alice. Hon har ett liv som är destomera framgångsrikt och en tanke föds hos Paul. Han skulle kunna inleda en relation med Alice och på så vis säkra både sin ekonomi och sitt boende. När han blir erbjuden att följa med till hennes sommarhus i Grekland verkar det som planen håller på att gå i lås, men Paul har i själva verket ingen aning om vad som väntar i det grekiska semesterparadiset.
Sabine Durrant har skrivit en psykologisk thriller där den spända stämning som uppstår under den heta, grekiska solen snart blir så tät att den går att ta på. Att bo tillsammans med främmande människor har sina sidor och författaren skildrar skickligt hur semesterfirarna blir allt mer rastlösa, stingsliga och ängsliga. Paul är en självsäker och smått motbjudande personlighet som är säker på att han är kapabel att utnyttja och manipulera sin omgivning för att få det han själv vill ha. Steg för steg trasslar han dock in sig allt djupare i sina lögner vilket kommer få ödesdigra konsekvenser.
Med på resan finns också Alices barn, Andrew och hans två tonårsdöttrar och ett annat par vars dotter Jasmine försvann spårlöst på den grekiska ön för drygt tio år sedan. Alice har hela tiden varit en drivande kraft när det gäller att söka efter flickan. Även Paul var med på resan för tio år sedan, men hans minnen är mest fragmentariska då han var berusad större delen av tiden.
Inledningen till den här berättelsen kan tyckas oansenlig, ännu en man vars smått psykopatiska drag får honom att tro att han kan manipulera en kvinna dit han vill. Paul är den givna skurken i sammanhanget, den där figuren som flyger under radarn och inte har helt rent mjöl i påsen. Steg för steg utvecklar dock Sabine Durrant sin berättelse och kryddar den med en riktigt stilig twist som får berättelsen att utvecklas i en helt annan riktning än väntat. Mer än så är svårt att återge utan att avslöja allt för mycket. Jag imponeras av hur Durrant knyter samman alla trådar och låter varje liten detalj hon har planterat ut under berättelsens gång bli relevant för upplösningen. Författaren använder också miljön och en olycksbådande stämning för att skapa en verklig nagelbitare till thriller. En thriller av riktigt hög kvalité, läs den du också!
Utgiven av: Louise Bäckelin förlag, 2018. I översättning av: Ing-Britt Björklund.
Finns hos: Bokus – Adlibris – Akademibokhandeln
Betyg 4+ av 5
Johannas Deckarhörna 
gillade boken fast Paul korkad.
4+ alltså… kanske dags att läsa denna snart då 🙂
Hej. Trevlig blogg. Läste denna bok och gillar överlag denna typ av deckare som inte har det typiska upplägget med polis och ett (kvinno)mord, seriemördare etc. Andra bra liknande böcker är ju t.ex. Nödsignaler, Musselstranden, Illusionisten, Den hemliga historien, Kennedys hjärna, Ereiten, Kvinnan på tåget, Skumtimmen, och många fler. Psykologiska intriger där mysterium och relationer står i centrum med eller utan mord.
Har du eller ni andra som följer bloggen möjligtvis förslag på andra liknande deckare med annorlunda intriger som inte följer standardmallen för en deckare?
Är annars också förtjust i klassiska deckare av t.ex. Peter May, Lier-Horst, Theorin, mfl.
/Martin