Året är 1956 och Alice befinner sig tillsammans med sin man i marockanska Tanger. Regionen präglas av önskan om självständighet från det koloniala väldet, men britterna är ännu närvarande. Alice har hoppats att äktenskapet och resan till Nordafrika ska ge henne en nystart och en chans att glömma det förflutna, men ganska snart dyker hennes väninna från college upp. Lucy är inte ett kärt återseende, det är snarare något av en mardröm att ha henne på plats i Tanger. Hennes ankomst blir början på en snårskog av lögner och svek som ställer båda kvinnorna i nytt ljus. Alice vacklar och hennes förflutna stiger sakta mot ytan, samtidigt som Lucy visar sig vara långt mycket mer än den goda vän hon spelar.
Det är en psykologisk thriller där miljöbeskrivningarna tillför det lilla extra vi får ta del av när vi läser I Tanger. Christine Mangan skildrar den nordafrikanska staden och dess kulturella smältdegel på ett sätt som är oemotståndligt, hon fångar dess exotiska livskraft, hettan och det politiska läget. Allt detta bilda fond åt dramat mellan Alice och hennes bästa vän Lucy, en intrig som även kommer att filmatiserar med namnkunniga skådespelare i huvudrollerna. Bokens handling skulle kunna kallas just filmisk, men det är inte enbart av godo. Trots att det finns så mycket som är otroligt bra med I Tanger blir det en smula förutsägbart och jag tror att berättelsen kommer att passa så mycket bättre på vita duken.
När det gäller det psykologiska spelet är det som en otäck feberdröm, vagt i konturerna opålitligt och med en klaustrofobisk underton. Berättelsen bygger på det klassiska konceptet att vi som läsare inte riktigt kan lita på den bild vi ser, någon manipulerar både oss och karaktärerna som omger de två kvinnorna som står i fokus. Det är här jag tycker att författaren gör det lite enkelt för sig, jag hade önskat mig någon typ av twist som vänder på perspektiven. Trots det kan jag inte undgå att imponeras av Christine Mangans berättelse, det är definitivt en författare jag vill läsa mer av.
Utgiven av: Modernista, 2018. I översättning av: Rose-Marie Nielsen.
Finns hos: Bokus – Akademibokhandeln – Adlibris
Betyg 3+ av 5
Johannas Deckarhörna 
Förutsägbart är inte kul, men ibland funkar det.
gillade denna, tycker inte det var förutsägbart, otäckt,.
Tack för tipset. Lånade ”I Tanger” på biblioteket och tyckte mycket om den. Men du, det var inte engelsmännen som styrde landet (du skriver: ”britterna var ännu närvarande”), det var fransmännen.
Tack också för din härliga lista ”Böcker som tar dig jorden runt”. Den har jag haft stor glädje av. Hoppas du kompletterar den fortfarande, listan är en riktig skatt!
Ha det bra.
Jag hade stora förväntningar på den här boken men jag blev rätt besviken. Jag låste på slutet att författarinnan hade gått ”Creative Writing” och det lyser igenom. En bra författarinna får fram stämningen utan att behöva beskriva hur sandaler tas av och varje detalj skall ha en utläggning. Jag tycker det är orättvist att jämföra med D. Tartt och Patricia Highsmith, de är mer riktiga författare. Men historien är bra och med en bra manusförfattare kan det säkert bli en bra film.