Holländarn av Birgitta Bergin

Karin bor tillsammans med sin man och två barn i Bryssel. Hon har en lysande karriär och spås kunna gå hur långt som helst inom företaget hon arbetar åt, men när hennes pappa Arne avlider brakar hela tillvaron samman. Karin får veta att Arne inte är hennes biologiska pappa och en rotlöshet hon alltid har burit på flyter upp till ytan. Hennes mamma Laila vägrar prata om det förflutna, hon hänvisar hela tiden till att det är Arne som har tagit hand om Karin och hennes bror Johnny – de borde se honom som sin riktiga far. Men Karin kan inte släppa det faktum att hon levt med en lögn, vilket leder till uppslitande gräl med modern. Karin vet inte hur hon ska hantera sitt liv längre, allt känns meningslöst när hon inte vet vem hon är. Hon säger upp sig från sitt jobb och flyr till sommarstugan på Marstrand.

Växelvis får vi också ta del av en äldre historia som förklarar bakgrunden till familjens situation. Den unga Laila faller handlöst för en man som heter Issur, men han har redan en familj i ett annat land. Hon och hennes barn kommer alltid att stå i skymundan och hamna på andra plats, trots att hon hoppas på att Issur ska stanna hos henne.

Berättelsen om Holländarn och det arv han efterlämnar tar delvis avstamp i Förintelsens fångläger. Det är som att de fasor en ung man får utstå skapar ett eko genom generationerna. Det spelar in även för Karin, för kanske är det så att förlusten av allt ett hem och en familj symboliserar lägger grunden till den komplicerade familjebild som Karin föds till. Jag hade dock gärna sett att just den delen av berättelsen som skildrar hans liv hade fått ännu mera utrymme, den delen av berättelsen är så stark och fogar samman de andra perspektiv så effektivt. Här känns historiens vingslag och det uppstår en tydlig länk mellan då och nu.

Det är en känslosam berättelse med fokus på identitet och trassliga familjeband som rullas upp i Holländarn. Boken bygger på verkliga händelser, en berättelse Birgitta har fått ta del av från en vän. Jag tycker att hon lyckas väldigt bra med att fånga de känslostormar Karin genomgår, även om berättelsen emellanåt stagnerar och fastnar just i det faktum att Karin är oförmögen att gå vidare. De omtumlande grälen med modern leder till en situation där de båda rör sig allt längre ifrån varandra och Karin känner att även distansen till den egna familjen växer. Förvisso kan det vara svårt att få såren att läka och blicka framåt, hennes reaktion är fullt rimlig, men mycket av den information boken bygger på kommer läsaren till del ganska tidigt i handlingen. Birgitta Bergin fyller sedan på med fler pusselbitar som slutligen ger oss hela bilden. Resultatet blir en berättelsen som bjuder både på spänning och intressanta livsöden, det är svår att släppa både Karin och Laila. Bok väcker många tankar och känslor kring deras ageranden, och inte minst en tankeställare kring hur svåra sprickor i en relation kan vara att överbygga.

Utgiven av: Bokfabriken, 2018. 

Finns hos: Bokus – Adlibris – Akademibokhandeln

Betyg 3+ av 5