Författarintervju: Mons Kallentoft & Anna Karolina

Foto: Thron Ullberg

Nyutkomna Falco är den femte boken i Herkulesserien med Zack Herry i huvudrollen, en deckarserie som hyllats såväl internationellt som på hemmaplan. Mons Kallentoft har skrivit de tidigare böckerna tillsammans med Markus Lutteman, men i Falco har han en ny partner in crime: Anna Karolina. Jag fick chansen att ställa några frågor om nya boken, hur samarbetet ser ut och hur man som författare till en gemensam bok bäst kompletterar varandra.

Här finns min recension av Falco.

---

Falco är den femte boken i Herkulesserien. Berätta lite om den, vad blir Zack och hans kollegor inblandade i den här gången?

A: Zack blir hanterare åt en polis som har infiltrerat en knarkliga. Samtidigt utreder Säpo ett terrordåd i Stockholms tunnelbana där Zack sköt ihjäl terroristen – en ung flicka.

M: Vi har försökt skriva en absolut samtida thriller av absolut högsta internationella klass. Superspännande ska det vara. Inte en död punkt.

 

Boken handlar alltså om ett terrordåd mitt i centrala Stockholm. Hur är det att skriva om ett så känsloladdat ämne? Hur gör ni för att hitta balansen mellan att beröra och samtidigt få det realistiskt?

A: Jag skriver på känsla, försöker se framför mig hur det ser ut, vad människor känner. Vad är logiskt att en tonårstjej klarar av? Hur beter sig folk under stress och panik?

M: Man får använda all sin empati. Två författare, dubbelt så mycket empati. Eller?

 

Även tidigare böcker i Herkulesserien har berört samhällsfrågor som skapar debatt: utanförskap, segregation osv. Är det viktigt att en kriminalroman har ett djupare budskap, eller är det i första hand fiktion och underhållning? Kan en deckare kan skapa avtryck i samhällsdebatten?

M: Det är väldigt svårt för en deckare att bryta igenom i samhällsdebatten. När hände det senast? Ingen i media läser deckare på det sättet. Det krävs något helt nytt i genren för det tror jag, men inte ens då kommer det nog att hända.

A: Jag skriver främst för att underhålla läsaren med en spännande bok. Mitt främsta syfte är inte att skapa en debatt med den enskilda boken, det finns bättre forum för det. Men jag använder mig av aktuella företeelser, det är naturligt då jag skriver nutida kriminalromaner. Dessutom skildrar jag gärna polisarbetet från fler perspektiv än endast den hederliga utredaren.

 

Anna Karolina, för dig är det den första boken du är med och skriver om Zack. Hur är det att börja skriva om en redan etablerad karaktär? Hur gör du för att hitta tonen och känslan som finns i tidigare böcker? Hur mycket utrymme finns det för att sätta sin egen prägel på en bokserie som läsarna redan har skapat sig en bild av?

A: Det är självklart mycket att ta hänsyn till då jag hoppar in mitt i en befintlig serie. Men jag och Mons var överens om att stilen kunde förändras inom en viss ram, det vore snarare konstigt om det inte märktes att det tillkommit en ny medförfattare. Serien kännetecknas av ett högt tempo, vilket passar mig eftersom mina tidigare böcker är skrivna på liknande sätt. Liksom polisen Amanda Paller i min trilogi, rör sig Zack i den undre världen, har kriminella vänner och tvekar inte att ta lagen i egna händer. Steget från Amanda till Zack var med andra ord inte så stort. Båda befinner i gråzonen och där finns det gott om tillfällen att ge karaktärerna olika moraliska prövningar.

 

Mons Kallentoft, du har skrivit de tidigare böckerna tillsammans med Markus Lutteman. Vad tänker du kring att få en ny författarpartner att bolla idéer och uppslag med? Anna Karolina är också polis i grunden, hur yttrar sig det under er skrivprocess?

M: Det är underbart att få en ny partner i skrivandet att inspireras av. Anna Karolina kan polisarbetemycket bättre än jag, så där har jag lärt mig mycket. Hon är också en mästarinna på intriger och ger sig inte förrens det sitter hundra procent. Det inspirerar.

 

Känner ni varandra privat eller är författarsamarbetet rent professionellt?

A: Vi kände inte varandra innan det här samarbetet, så jag googlade på Mons och läste några gamla intervjuer. Gillade hans något kaxiga attityd och att han bjöd på sig själv. Tänkte att det här ska nog funka. Och än så länge har vi kommit överens utan större knorr. Men det borde vara en fördel att känna varandra redan från början. Det är enklare att vara rak och ärlig då.

M: Jag är ganska mycket all business, och har inte så många vänner. Det räcker gott med alla litterära karaktärer. Jag tror till skillnad från Anna att det är bra att inte känna varandra så väl innan, men den grundläggande respekten och känslan av att det kan fungera måste finnas direkt, som en instinkt första gången man träffas.

 

Jag är nyfiken på hur man gör för att skriva en bok tillsammans med någon. Hur ser skrivprocessen ut rent praktiskt? Ni befinner er dessutom på långt avstånd från varandra då ni är bosatta i olika länder, hur löser ni det?

M: Idealet är att man till slut inte vet vems som är vad i texten, att det är en symbios, en bättre version av de två författarnas stil. Jag hoppas vi nått dit. Anna är hårdkokt, och det gillar jag och det passar perfekt för Zack.

A: Vi mejlar och skypar mycket fram och tillbaka. I korthet har vi jobbat fram en övergripande synopsis tillsammans. Sedan har vi stämt av ungefär vart tionde kapitel och planerat de kommande tio mer detaljerat. Därefter har Mons skrivit kapitelsynopsis och jag har skrivit det första utkastet av manuset.

 

Ni båda skriver eller har skrivit böcker på egen hand också. Var kommer all inspiration ifrån och hur får man karaktärer och intriger att bli unika för varje nytt bokprojekt?

A: Det är en lång process som kan pågå i flera år, både medvetet och omedvetet, innan man faktiskt börjar skriva. Jag utgår från mig själv: Vad vill jag läsa? Idéer kan komma från vad som helst, något jag hört, sett, läst, upplevt. Sedan gäller det att utveckla idén – som oftast bara är ett litet frö från början – till en intrig jag verkligen tror på och brinner för. Det är förutsättningen för att orka ge sig in i och fullfölja det gigantiska projekt som en bok är.

M: Jag reser mycket och har ett öppet sinne. Försöker låta mitt undermedvetna fungera som en valmun, sila in världen, massor och fint. Då kommer berättelserna.

 

Slutligen, det är alltid intressant att få veta vad författare läser på sin fritid. Har ni några riktigt vassa deckartips inför sommaren?

A: Har mest kollat tv-serier på sistone och kan rekommendera La Casa de Papel på Netflix. Annars är Ghostman av Roger Hobbs ett hett boktips.

M: Jag kan rekomendera Before the fall (Före fallet) av Noah Hawley, som skapat tv-serien Fargo. En bra, men långt från perfekt, thriller. Det mesta som skrivs i genren är tyvärr helt värdelöst.