Så lärde jag mig att älska min kropp av Linda-Marie Nilsson

Tendenserna visar sig redan när Linda-Marie är liten och när hon börjar skolan blir utanförskapet ännu mera påtagligt. Hon är en kraftig flicka och bryter mot normen om hur en vacker kropp ska se ut. Linda-Marie berättar om hur svårt det är att få kompisar, hur hon bävar inför skolans simlektioner då alla tvingas visa sig i badkläder och hur hon under högstadietiden gråter i provhytten för att hon inte kan köpa de kläder som alla andra tjejer i klassen har. De är för små, hon är hänvisad till butikens skamvrå som säljer stora storlekar i föga trendriktig utformning. Linda-Marie känner äckel och skäms för sin egen kropp, hon plågar sig själv med olika bantningskurer som oftast resulterar i att hon kort efter att de avslutats går upp och når en ny rekordvikt. Framförallt känner hon sig väldigt ensam, trots att det finns så många där ute som känner exakt samma sak. Föraktet för den som är överviktig är utbrett. Det är okej att skratta åt den som är tjock. Det behöver inte handla om fetma, i den hårda tillvaro som skolsystem, nätet och arbetsliv utgör kan det räcka med en mullig rumpa och för många bilringar. Allt ses som brist på karaktär, trots att de flesta av oss borde vara medvetna om att kroppens ämnesomsättning ser olika ut från individ till individ.

Så kommer den dag som blir vändpunkten i Linda-Marie Nilssons liv. Hon lägger upp en bikinibild på Instagram och blir viral. Plötsligt överöses hon av nätkärlek, för hon visar verkligheten. Hon visar hur det borde få vara, att alla ska kunna vistas på en offentlig plats utan att bedömas utifrån sitt utseende. Det visar sig att fler där ute har tröttnat på en norm som de flesta ändå trillar utanför. Varför är det okej att håna den som är tjock när det talas om allas lika värde och vikten av att inte kränka någon på grund av religion och sexualitet? Ändå är det många som tar sig friheten att högljutt döma och bedöma andras kroppar.

Näthatet haglar också, men Linda-Marie har ändå hittat en ny drivkraft som får henne att våga stå upp både för sig själv och andra. Det framgår dock tydligt att den frid hon har funnit som vuxen är en dyrköpt erfarenhet som egentligen redan kostat allt för mycket. Så lärde jag mig att älska min kropp är en viktig bok, för budskapet den förmedlar är starkt och berör så många. Linda-Marie Nilsson berättar naket och innerligt om sina erfarenheter och känslor. Det finns så mycket att känna igen sig i och författaren berör verkligen med sin ärlighet. Framförallt hoppas jag att den här boken kan ingjuta mod hos en yngre generation och bidra till att skapa respekt för andra människor. Det är skakande att tänka på alla de förflugna ord som sårar överviktiga människor dagligen, för det är knappast så att de själva inte är medvetna om sitt utseende. Men vem bestämmer egentligen vilket utseende som är vackert? Linda-Marie propagerar varken för de smala eller de tjocka. Budskapet med boken är istället att finna livsglädje och inte hämmas av att din kropp inte ser ut som en konstgjord barbiedocka. Hon skriver också om vikten av att se över vår attityd och inte låta nedvärderande idéer och snedvrida ideal smyga sig in i böcker, filmer och andra kulturformer – särskilt om de riktar sig till unga. Att den här typen av böcker ges ut väcker hopp, men att behovet finns visar också hur snäva och hämmande våra nuvarande ideal kring kroppar faktiskt är.

Utgiven av: Norstedts, 2018.

Finns hos Bokus & Adlibris

Betyg 4 av 5