Ögonvittnet av Anna Bågstam

Harriet arbetar som utredare vid polisen och en förflyttning till Landskrona passar henne perfekt då hon behöver miljöombyte och gärna vill komma nära sin pappa Eugen som börjar bli till åren och är bosatt i trakten. Harriet hinner knappt fram förrän den lilla byn Lerviken skakas av ett brutalt mord. Det är aldrig lätt att vara ny på jobbet, och att hon i grunden inte är utbildad polis gör det svårt att komma in i gruppen. Trots det har Harriet många uppslag och framgångarna i utredningen är ofta hennes förtjänst. När ännu ett mord begås trots att polisen har en man häktad står det klart att de är inne på fel spår. Samtidigt trappas händelseförloppet upp och utredningen kommer obehagligt nära Harriets privata sfär.

Det här är den första delen i en planerad serie om Harriet Vesterberg. Det märks ganska omgående att hon är en karaktär som är lätt att ta till sig och väcker en önskan att få läsa mer om. Harriet är ännu inte trettio år fyllda. Många vänner har redan bildat familj, men Harriet har ingen vidare tur i kärlek. Hon är lite klumpig och allt annat än perfekt, helt mänsklig med andra ord. Istället tar hon stort ansvar för sin far som börjar bli gammal. Harriet oroar sig över att han börjar bli glömsk och disträ, men samtidigt har pappan som är professor till yrket alltid varit en smula tankspridd och haft lätt att uppslukas av sitt jobb.

Anna Bågstam skildrar gruppdynamiken inom poliskåren på ett intressant och trovärdigt sätt. Framförallt visar hon hur det är att vara ny i gänget och ha svårt att passa in. Harriets bakgrund som civilutredare är som gjord för att skapa en klyfta mellan henne och de andra. Social kompetens värderas oerhört högt i dagens samhälle och författaren visar här hur det kan vara för alla dem som kanske inte känner att den biten kommer naturligt. Harriet våndas många gånger över att det hon säger och gör kanske uppfattas på fel sätt, att hon inte blir tagen på allvar för att hon är ung och hon kämpar också med sina komplex för att inte leva upp till det perfekta idealet. Det är inget fel på Harriet, men som så många av oss människor finner hon lättare brister än förtjänster när hon ser sig själv i spegeln.

Själva deckarintrigen är spännande och välkonstruerad. Jag kan dock känna att det känns lite trevande i inledningen, men när händelsekedjan tar fart är det svårt att sluta läsa. Det finns många saker som gör att den här boken kommer trivas bra i den svenska deckarfamiljen, alla grundläggande komponenter finns där. Karaktärerna gör dock att den här boken sticker ut ur mängden och jag tycker det är väldigt intressant att författaren skriver om en kvinna med polisiära befogenheter, men med en annan bakgrund än den klassiska polisutbildningen. Det blir något av en ny vinkel inom genren. Anna Bågstam har tidigare skrivit för Storytel original, material som blivit ljudbok direkt. Slutet i Ögonvittnet borgar för en fortsättning, den ser jag fram emot.

Utgiven av: Norstedts, 2018. 

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5