När Iris möter Pål är det som att äntligen hitta hem. De är helt rätt för varandra och mötet där han kommer till hennes undsättning vid en punktering är nästan för bra för att vara sant. Tanken på att det kan leda till äkta kärlek och att de kommer att spendera resten av sina liv tillsammans får det att svindla för Iris. Pål är verkligen en drömprins, han behandlar henne varsamt som en juvel och gör allt för att förgylla Iris vardag. Vännerna är överlyckliga för deras skull.
Men säg den lycka som varar. Iris blir alltmer pressad av de uppdrag hon får som frilansande formgivare. Hon börjar må dåligt och utvecklar mystiska sjukdomssymptom. Pål försöker linda in henne i bomull och få henne att trappa ned, han har svårt för att acceptera att jobbet och karriären är Iris stora drivkraft i livet. I takt med att hon mår sämre blir hon också förvirrad. Hennes pappa lider av psykisk sjukdom och en av Iris största rädslor är att den ska gå i arv. Iris blir allt mer beroende av Pål, men det verkar inte bekymra honom. Han har vårdat en sjuk hustru fram till slutet i sitt tidigare äktenskap och är beredd att göra det som krävs för att hjälpa henne.
Ninni Schulman har gjort stor succé med sina deckare som utspelar sig Hagfors. Nu är hon tillbaka med en fristående thriller. Bara du fokuserar på relationen mellan de båda parterna i förhållandet och författaren skildrar situationen med glans. Det är trovärdigt men också nervkittlande. Vi har två perspektiv att ta in, dels Iris som blir allt mer kvävd av Påls omsorger, men samtidigt inte nödvändigtvis är tillförlitlig i sina utsagor om hon ärvt sin pappas schizofreni. Å andra sidan har vi Pål som bara vill väl, men det är inte lätt att tillgodose Iris nyckfulla önskemål. Han har oturen att än en gång få uppleva hur hans livspartner sakta förtärs av sjukdom och hans förtvivlan och vilja att hjälpa är fullt befogad. Författaren lyckas bra med att återspegla båda parternas känslor. Karaktärerna blir tydliga och livfulla på ett sätt som lyfter boken och tar fram det allra bästa ur berättelsen.
En oväntad händelse får perspektiven och händelsekedjan att svänga ordentligt. Det finns dock vissa saker som den uppmärksamme läsaren kan genomskåda. De sista hundra sidorna är dock så galet spännande att jag som läsare glömmer tid och rum. Det är intressant att se hur författaren med hjälp av små detaljer, tillbakablickar och stor närvaro bygger upp sitt scenario. Återigen visar Ninni Schulman prov på verklig fingertoppskänsla när det gäller att skriva spänning.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2018.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag ska väl snart läsa vidare i hennes Hagfors-serie, som jag bara har läst första boken i, men den gillade jag verkligen. Det låter ju bra att även en fristående bok är bra 🙂
Nu när du skriver att den blir riktigt spännande på slutet blir jag mer nyfiken på boken! Har varit lite avvaktande eftersom den inte är en del av Hagfors-serien som jag älskar. Men, jag suckade lite i ett inlägg häromdagen över utebliven spänning i deckare, så jag borde nog ge den här thrillern en chans.