Det blir komplicerat för Maria Wern och de andra vid polisen i Visby när kollegan Jesper Ek blir misstänkt för mord. Han har fallit handlöst för en kvinna som har burit på en mörk hemlighet och när det förflutna hinner ikapp henne inser Ek att någon vill rikta uppmärksamheten mot honom. Maria Wern och de andra kan omöjligen utreda en nära kollegas brott och därför tas ärendet över av poliser från fastlandet. Jesper Ek är något av en olyckskorp, vad han än säger verkar det förvärra hans egen situation.
Samtidigt försvinner en präst ute i Lärbro. Polisen får veta att hon har mottagit hot, men indikationerna på att det skulle vara en osalig ande från medeltiden som ligger bakom är inte realistiska – istället är det någon av kött och blod som dragit nytta av den gamla myten för att skrämma den kvinnliga prästen. Maria Wern kämpar också vidare med sitt privatliv där exfruar och bonusbarn aldrig tycks upphöra med att skapa oro.
I den nittionde delen i serien om Maria Wern är det kvinnorna som står i fokus och Anna Jansson uppmärksammar hur de alltid tycks komma i underläge gentemot männen. Hon visar oss vikten av att hålla ihop, hur systerskapet och kvinnors kamp går många hundra år tillbaka i tiden. Det är ett relevant ämne som ligger i tiden och som alltid lyckas författaren väva in debatten kring ett ämne ur vår direkta samtid i sin mordhistoria. Det är en av de främsta behållningarna med Anna Janssons böcker. Här handlar det delvis om hur kvinnor misshandlas av sina män och svårigheten i att be om hjälp och visa sin svaghet. Det är också ett exempel på Janssons styrkor, karaktärerna är alltid väl gestaltade och mänskliga. De bär på alla de funderingar, känslor och svagheter som hör människans natur till, vilket gör persongalleriet trovärdigt.
När det gäller intrigen har boken ganska stora likheter med de tidigare i serien, på gott och ont. Som läsare får jag exakt det jag förväntar mig, men jag saknar den där extra lilla twisten som gör att boken sticker ut. Men det är spännande och underhållande. Anna Jansson skriver charmigt och här finns humor, livserfarenhet och en dos av blodig mystik. En ny bok i serien om Maria Wern är numera ett sant vårtecken, den dyker upp lika säkert som blåsippor och tussilago. Det finns ett stort värde även i det. Boken är efterlängtad och för mig traditionsenligt förknippad med påskens deckarläsning.
Utgiven av: Norstedts, 2018.
Betyg 3 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jo, här hade vi en del lika 🙂
Jag håller med om att det samtida är en av styrkorna i den här boken, men då gäller det också att den delen ”griper tag” och det gjorde den ju bara delvis för mig den här gången. Hennes förra tyckte jag var en av de bästa i serien.
Jag har gjort slut med Anna Jansson. Fel beslut?