Ellen Tamm fortsätter sitt arbete på TV4 som kriminalreporter, och den här gången blir hon involverad i fallet med justitieminister Louise Bohman som just nu hängs ut i media. Louise är en kontroversiell politiker, illa omtyckt av polismyndigheten som hon kritiserat och även av allmänheten. Hon har skinn på näsan, brinner för feministiska frågor och ger sig in i den politiska leken på samma sätt som männen av tradition alltid har gjort. I allmänhetens ögon blir hon en ragata, ett rivjärn, och med den inkomst hon har och de handväskor hon ses bära blir hon också en klassförrädare. När Bohmans pressekreterare Anders Heed faller från taket på Rosenbad inleds mediadrevet, och man pekar ut Louise Bohman som direkt ansvarig för hans självmord. Hon är en inkompetent chef som driver sina medarbetare till sammanbrott. Snart väcks också spekulationer kring huruvida det var självmord, eller om Louise är mer inblandad i dödsfallet än vad som hittills framkommit.
TV4 är lika aktiva som resten av de svenska medierna i att hitta de saftigaste nyheterna kring justitieministern. Ellen Tamm ser avvaktande på, men får snart uppdraget att göra en dokumentär om Louise Bohman. Hon möter en helt annan kvinna än den gestalt som media skapat. Louise är ensam, henne familj har övergivit henne och karriären är på fallrepet. Hon är dömd av allmänheten redan innan några bevis för hennes inblandning har påvisats. Ellen försöker ta reda på vad som faktiskt har hänt och ge Louise Bohman en chans att bemöta alla anklagelser.
Handlingen i Mikaela Bleys senaste bok skildrar ett fall med en politiker som råkar i onåd, och där rättsväsendet inte har en chans att hinna med när medierna och allmänhet åtar sig att vara de som dömer. Fakta, spekulationer och rykten blandas på ett mycket obehagligt sätt, och justitieministerns egna uttalanden faller platt. Det blir till en häxjakt där den anklagade inte har en chans. Det är en tankeväckande berättelse, som känns väldigt realistisk. Vi har sett det gång på gång i verkligheten, men i fiktionens värld tar Mikaela Bley det hela ett steg längre genom att låta det handla om ett mordfall istället för ett kvitto. Hon visar också hur det är att vara kvinna inom politiken, och hur de hårda nypor som krävs för en karriär också skapar många fiender. Frågan är om Louise Bohman verkligen är det monster hon utmålas som, eller om det i själva verket är hon som är offret.
Mikaela Bleys bok är dock långt ifrån något politiskt manifest, Louise är tvärtom en riktigt spännande deckare. Vi följer utredningsarbetet ur en kriminalreporters perspektiv, och det blir en ständig jakt på nya ledtrådar. Ellen Tamm vill inte vara en del av drevet, hon vill visa en nyanserad bild och på så sätt kommer hon ministern nära. Tamm kämpar också vidare med sina privata problem, händelser i hennes barndom har satt sina spår och hennes ursprung i landets överklass är inte alltid en fördel. Hon har höga förväntningar och krav på sig att välja ett liv som är passande, och att gräva i mordfall är inte direkt det hennes mamma har tänkt sig.
Jag tycker om drivet i den här berättelsen, och det blir ganska naket och känslosamt när vi får följa Ellen Tamms rädslor och ångest. Det är inte alltid jag förstår hennes beslut, men hon är lätt att känna något för, att knyta an till. Louise är den tredje boken i en serie som växer, och Mikaela Bleys sätt att i alla tre böckerna låta en kvinna vara brottsoffret som Ellen Tamm som journalist bevakar gör att serien känns genomtänkt och välplanerad. Hon har skapat en tydlig röd tråd att spinna vidare på.
Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2018.
Betyg 4 av 5
Har läst första delen om Ellen Tamm, som jag gillade, så kommer nog komma till den här så småningom 🙂
Jag har hört mycket om den här författaren och böckerna på sistone. Borde kanske ge henne en chans! Men det finns så mycket man vill läsa så hälften hade ju räckt 😉