När Christys man går bort bestämmer hon sig för att det är dags att förverkliga den stora drömmen, att återse sitt barndomshem på ön Isle of Skye utanför norra Skottland. Christy lämnade Storbitannien som barn och hamnade istället på Tasmanien. Nu lever hon där, på familjens vingård och är mor till tre barn. Dottern Anne förfasar sig över moderns idé att resa hela den långa vägen till Skottland, men då Kathryn, Annes dotter, vill följa med faller hon till föga och tre generationer ger sig av för att söka sina skotska rötter.
Det är tidigt 1900-tal och resan tar tid och är fylld av umbäranden. Anne som är van vid ett bekvämt liv har många åsikter om passande klädsel och uppträdande, men inget av detta är särskilt gångbart utanför de fina salongerna. Christy däremot växte upp i fattigdom och hårt klimat och hon tycker dottern klagar i onödan. Under resans gång berättar hon historien om sitt liv; hur de drevs bort från marken de arrenderade på Isle of Skye, hur svälten nästan tog deras liv och hur Christy och hennes bror slutligen tog sig till Australien men var föräldralösa då de kom fram. Samtidigt försöker Annes make Harold svar på en stor familjehemlighet hemma på Tasmanien som, om den kommer ut hotar att skada släktens anseende allvarligt.
Den australiensiska författaren Tamara McKinley har skrivit många historiska romaner, och för den som läst någon bok tidigare känns stilen i den här berättelsen igen. Det är ofta släktsagor om nybyggare från England som på olika sätt hamnar i Australien, en helt ny värld med andra förutsättningar. Miljöbeskrivningar är något av McKinleys specialitet. Hon målar upp bilden av det vackra, grönskande Tasmanien och ön Isle of Skye där Atlantvindarna sveper in över den karga ön så väl att det är lätt att skapa bilder av omgivningarna där boken utspelar sig. Det är den typen av miljöbeskrivningar som får dig att vilja resa och se de platser som beskrivs, samtidigt som det nästan känns som du redan har varit där.
Vågornas viskningar är en bok som har det mesta man kan förvänta sig av den här typen av roman. Den är lättläst, underhållande och kryddad med familjehemligheter, intriger och konflikter som lurar strax under ytan. Det finns även vissa humoristiska inslag, som då Anne som vill vara fin i kanten får sin dyra och föga ändamålsenliga halmhatt uppäten av en arbetshäst. Konflikten med hästen eskalerar då Anne tycker han är ett simpelt odjur, men hennes vredesutbrott utmynnar enbart i att hästen ger henne ännu mer problem. Något som dock stör mig lite är vissa ordval i översättningen. Näbbgäddor och ”du milde” kanske inte används så flitigt i dagligt tal numera, men det kan vara ett sätt att förmedla att boken utspelar sig för drygt hundra år sedan. På det hela taget tycker jag om berättelsen och dess förmåga att förflytta mig som läsare i tid och rum.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2018. I översättning av: Eva Haskå.
Betyg 3+ av 5
Har aldrig läst någon av den här författaren men hört massa bra om hennes böcker 🙂 Kanske får testa någon gång.
blir lite nyfiken eftersom jag varit på Isle of Skye
Har läst nån bok av författaren och tyckte jättemycket om den först. Sen blev den mest bara seg. Samtidigt har jag hört så många andra som tycker om hennes böcker…
Den här var kanske inte hennes starkaste, tycker också den var lite seg i vissa partier.
Min mamma har väldigt många av McKinley, och jag skulle gärna vilja prova någon fler, läste Matildas sista vals för ganska så länge sen men gillade den. Vilken skulle du säga är den bästa isf, efter den? 😉
Jag gillade hennes trilogi med Landet bortom havet, De modigas rike och Arvet 🙂