Den röda adressboken av Sofia Lundberg

Doris har för länge sedan passerat sin nittioårsdag och blir allt svagare. När man är så gammal är det ensamt, de flesta vännerna i adressboken är redan döda. Men namnen i Doris röda adressbok väcker många minnen, och hon börjar sakta skriva ned sitt livs berättelse för att dela den med sin systerdotterdotter som är Doris ögonsten och enda anhöriga. Berättelsen går via Paris och modebranschen vidare till USA och sedan tillbaka till Sverige. Det är ett händelserikt och stundtals hårt liv Doris har levt, och på vägen förlorade hon kontakten med sitt livs kärlek Allan. Han har för länge sedan blivit en av alla skuggfigurer ur Doris förflutna, men kanske finns ändå en liten chans att hon kommer att få veta vad som hände honom innan hon lämnar det här livet.

Den röda adressboken utkom första gången redan 2015, men ges nu ut i en reviderad version. Det är en fin och sorglig berättelse om ålderdom och ensamhet, och jag tycker Sofia Lundberg skildrar sin gamla dam med en värme och värdighet som imponerar. Hon berättar om att det inte är särskilt roligt att bli gammal och beroende av andra. Att vara sist kvar när alla andra i ens generation är döda är en situation där ensamheten är nästintill gränslös. Lundberg visar på vikten av att visa gamla människor respekt och att inte låta dem bli till en belastning.

Kärlekshistorien mellan Allan och Doris spänner över nästan ett helt sekel och är också den väldigt fint skildrad. Även i yngre dagar är Doris mycket ensam. Andra världskriget skiljer henne från den stora kärleken Allan och gör att de aldrig återses. Doris hittar aldrig någon annan och viger sitt liv åt att stötta sin systerdotterdotter som även hon föds till ett hårt liv med en mor som är missbrukare. Det bygger ett starkt band dem emellan som sträcker sig över generationerna. Den röda adressboken är en värmande berättelse om relationer och hur livet formar människor.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5