Anna Vesper flyttar till en liten ort i Skåne för att börja om på nytt tillsammans med dottern Agnes. De flyttar in i en känd konstnärs tidigare bostad, och snart inser Anna att allt handlar om händelsen som finns återgiven på en väggmålning i hennes nya hem: när konstnärens son Simon avled i ett vattenfyllt stenbrott hösten 1990.
De var fem vänner som nyss hade slutat gymnasiet. Sommaren led mot sitt slut, och de bestämmer sig för att tälta vid stenbrottet en sista gång innan de skingras för att ta steget vidare ut i livet. Nästa morgon är en av dem död, och många år senare påverkar det fortfarande samhället. Det aldrig blev ordentligt klarlagt vad som hände, men händelsen avskrevs som ett olycksfall. En av ungdomarna var son till den lokale polischefen, en annan var dotter till kommunens starke man. Simons mamma tror att händelsen inte var någon olycka, och snart inser Anna Vesper att det inte är en tillfällighet att hon hyr av just henne.
Anna är på flykt undan sitt eget liv i Stockholm. Hon står anklagad för att ha gett sin exman dödshjälp i livets slutskede, och relationen till tonårsdottern är ansträngd. Men att flytta till en ny ort för att börja om är inte det enklaste. Hon känner inte till småstadens mentalitet, de outtalade banden mellan invånarna och den ständiga risk att trampa på ömma tår som detta medför. Men Anna blir intresserad av vad som hände 1990, och när en man hittas död i nutid blir hon misstänksam. Hon beslutar sig för att ta reda på sanningen om kvällen vid stenbrottet, men traktens invånare vill kanske helst låta det förflutna vila i glömska.
Höstdåd är den sjunde boken av Anders de la Motte, en helt friståendefortsättning på Slutet på sommaren. Ny handling och nya karaktärer, men böckerna har dock en koppling till varandra genom att de båda utspelar sig i Skåne och är skrivna i samma anda.
Författaren skildrar en glesbygd där människor är knutna till och beroende av varandra. Det är en bok fylld av fina miljöbeskrivningar och god berättarteknik. Tempot är av det något långsammare slaget, vilket ger berättelsen djup och gör den mångbottnad. Anders de la Motte tar sig tid att skildra karaktärer och händelser på djupet, vilket fängslar och ger boken en realism som jag ibland saknar i andra deckare. På många sätt är Höstdåd så mycket mer än en kriminalroman, boken är också en berättelse om människor och om det lilla skånska samhället. Jag uppskattar den här typen av spänningslitteratur som faktisk berättar en historia, inte bara återger en mordutredning, väldigt mycket och tycker att författaren lyckas väl med att skapa just en sådan berättlese. Huvudpersonen Anna Vesper är sympatisk och känns tillräckligt unik i den svenska deckarfloden för att jag gärna skulle läsa en fortsättning med henne i huvudrollen.
Anders de la Motte har hittat en stil inom spänningslitteraturen som han hanterar med bravur, och som också är helt i min smak. Det blir spännande att se om han även i år finns bland de nominerade när Svenska deckarakademin presenterar de nominerade till årets svenska deckare.
Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2017.
Betyg 4+ av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag tyckte väldigt mycket om miljö- och personbeskrivningarna i Slutet på sommaren, och skildringarna av ett litet samhälle som fortfarande lång tid efter ett försvinnande präglas av traumat som då uppstod. Däremot gillade jag inte prologen som var vilseledande på ett sätt som inte är acceptabelt. Jag fick frågan av en praktikant hos Forum om jag ville läsa den här, och tackade ja, men den verkar ha gått upp i rök.
Vad synd att du inte fått den. Gillade den här snäppet mer än den förra 😀
Jag har bara läst hans allra första serie och jag borde verkligen fortsätta med hans böcker. Fattar inte varför det alltid blir så där.