Den femte boken i Millenniumserien tar sin början med att vi återfinner Lisbeth Salander i fängelse, en direkt konsekvens av händelser i föregående bok. Hon avtjänar förvisso ett lindrigt straff, men har placerats i en hög säkerhetsklass eftersom hon anses leva under hot från sin sin syster Camilla och hennes anhängare. Fängelseavdelningen styrs av en kvinna som kallar sig Benito, men Lisbeth tänker inte acceptera att kriminalvården har förlorat kontrollen till en gängledare. Hon löser problemet på sitt eget vis.
Lisbeths forna mentor Holger Palmgren har trots sitt dåliga hälsotillstånd kommit en hemlighet på spåren. Det handlar om hur tvillingar studerats för att förstå hur miljö och arv påverkar människor. Blir de lika trots olika förutsättningar? Spåren leder till samma institutioner som ligger bakom övergreppen mot Lisbeth Salander i hennes barndom, och Holger svävar i stor fara när han gräver för djupt. Ändå är journalisten Mikael Blomkvist beredd att fortsätta. Omständigheterna leder honom till ett experiment med två tvillingar som återfunnit varandra och insatt att samhället gjort dem en stor otjänst.
David Lagercrantz spinner vidare på serien om Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist genom att återigen låta journalisten gräva i samhällets mörka vrår. Det är en berättelse om myndigheters övergrepp mot enskilda individer, och hur man spelar roulette med människors öde. Författaren väver samman många trådar på ett skickligt sätt, helt i Stieg Larssons anda. Lagercrantz förra bok tyckte jag var lite onödigt lång, den här gången däremot är formatet mer överkomligt (ca 400 sidor) och därmed blir tempot högre och hela berättelsen lyfter ett steg.
Berättelsen genomsyras också av en stark berättarglädje. David Lagercrantz har sin egen stil och ton som präglar texten. De ämnen boken kretsar kring är allvarliga och tänkvärda, men trots det berör inte Lisbeth Salander öde mig så som i de tidiga böckerna. Kanske beror det på att hon egentligen inte utvecklas som karaktär, hon förblir antihjältinnan med talang för matematik, men hon är sig lik och visar inga nya sidor. Salander är inte heller ensam i sitt slag längre, även om hon var den första kvinnan med ett mörkt förflutet, dold agenda och stort hjärta för alla som utsätts för en orättvisa. Dock känns det som att om någon ska fortsätta Millenniumserien är det David Lagercrantz då karaktärerna känns väl förvaltade och i goda händer. Någon annan hade sannolikt inte kunnat göra Stieg Larsson större rättvisa.
Utgiven av Norstedts förlag, 2017.
Betyg 3+ av 5
Den boken skall jag försöka hinna läsa i oktober.
Ska absolut läsa den här, måste ju fortsätta på serien och se hur det blir 🙂
Ja det måste man ju!