Lucy och Gabriel träffas under dramatiska former, mitt under terrorattacken mot World Trade Center. Kanske är det just detta som gör relationen så stormig, att de båda inser den dagen att de vill leva sina liv fullt ut. Men innebörden i det är inte densamma för dem, och den svindlande passionen får ett abrupt slut när Gabe väljer att resa till Irak som krigsfotograf. Lucy är inte beredd att sätta förhållandet på is, hon känner sig åsidosatt, överkörd och nonchalerad. De går skilda vägar, men ändå kommer Gabriel alltid att finnas i Lucys medvetande.
Först ter sig livet mest som ett mörkt töcken efter uppbrottet, men så träffar Lucy Darren. De gifter sig och skaffar barn, etablerar ett liv tillsammans och vi får följa varje steg, i såväl högtidsstunder som vardag. Men läsaren följer också Lucys innersta tankar kring olika typer av kärlek, hennes osäkerhet över om Darren är rätt man för henne och det ofrånkomliga faktum att det inte går att styra sina tankar fullt ut. För Lucy yttrar det sig i att hon ständigt erinrar sig Gabe, att hon undrar vad han gör, var han är och hur livet skulle ha sett ut tillsammans med honom.
Världen utan dig är en omtumlande kärlekssaga med en sorglig underton, för den glittrande förälskelse som inleder berättelsen förbyts snart i besvikelse och svek. Gabriel förstår aldrig riktigt hur mycket han sårar Lucy genom att välja arbetet före deras relation, och hur hon än kämpar för att släppa honom och vara lycklig i det perfekta liv hon ändå har tillsammans med Darren lyckas hon aldrig fullt ut. Gabe finns kvar som ett spöke och utgör ett osynligt hinder för Lucys lycka. Hon kan inte låta bli att jämföra livet med Darren, som hon förvisso tycker väldigt mycket om, med hur det skulle ha varit tillsammans med mannen som hon älskade villkorslöst. Ändå vet Lucy hela tiden att det inte finns någon chans till en framtid med Gabriel. Hon vet att han sätter sig själv först och att han skulle fortsätta såra henne gång på gång. Men tänk ändå om?
Jill Santopolos berättelse har det som gör att många läsare kommer att fälla tårar över den perfekta kärlek som är till synes omöjlig. Här finns en närhet och ett djup i skildringen av Lucy Carter som berör. Författaren lyckas få det jordnära och realistiskt även om Lucy är en välbärgad New Yorkbo som ligger ganska långt från den genomsnittliga svenska läsaren. Jag kan dock tycka att historien upprepar sig lite, men det är ett moment som är svårt att frångå i en bok som handlar om att falla tillbaka i ett visst mönster. Det finns också ett drag av klassisk saga här, för trots att Darren behandlar henne som en drottning i deras eget lilla kungarike är det den mer slitna mannen av folket, som står med båda fötterna på jorden och har upplevt krig och dramatik genom sitt arbete, som finns i Lucys tankar. I grunden är handlingen i Världen utan dig ganska enkel, men på ett drabbande, avskalat och stilrent sätt som gör den till en av årets stora kärleksromaner.
Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Emö Malmberg.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Som jag skrev på Instagram – wow, vilken fantastisk recension! Jag är imponerad. Du har lyckats få med de delar av bokens djupare innebörd som jag tyckte att det var så svårt att sätta ord på och förmedla. Jag kanske kan få gå kurs hos dig? 🙂
Haha, jag är inte riktigt medveten själv om ifall jag lyckas ”fånga” en bok eller ej, men tack för berömmet! 😘 Vissa böcker är svåra att skriva om, andra mycket enklare. Tycker du brukar snappa upp mycket i dina texter. Har upptäckt att de jag tycker är besvärliga är böcker som är del x i en deckarserie som jag redan skrivit om flera av de tidigare böckerna i. Visst är det en ny historia, men ändå svårt att hitta en ny vinkel. 😉
Hm, det här är en bok som jag skulle kunna gilla. Eller inte alls. Jag kan liksom inte riktigt avgöra!
Nej det är nog en bok man måste testa själv innan man vet om man gillar. Men kanske, för du gillar väl David Nicholls och Jojo Moses? 🙂
Den här boken har ju synts precis överallt den senaste tiden och jag har blivit ganska nyfiken. Säger lite som Lotten, det skulle kunna gå åt vilket håll som helst 🙂
Så kände jag också innan jag läst, är alltid rädd att det ska bli klistrigt sentimentalt. Det där med snyftare är inte alls min grej egentligen. Men hon skriver på ett sätt jag gillar. Det är avskalat och faller sig naturligt på något vis.