Den tunna blå linjen av Christoffer Carlsson

Den tunna blå linjen är den fjärde och avlutande delen i Christoffer Carlssons uppmärksammade serie polisromaner med Leo Junker i huvudrollen. Här får vi följa ett nytt fall, men gamla bekanta återkommer från de tidigare böckerna. Däribland Junkers barndomsvän Grim, som kommit att utgöra ett självklart och cykliskt inslag i Leo Junkers liv.

John Grimberg är på rymmen, och då han återkommer efter en lång tids tystnad tvingar han Leo Junker att begå tjänstefel. Skyddande av brottsling eller att ange en kär vän, det är valet Junker ställs inför. Samtidigt blir relationen till Grim alltmer komplicerad då det ständigt är Leo som förväntas ställa upp. Grimberg gör sällan mycket för att återgälda tjänsterna. Leo tar sig i alla fall tid att höra vad Grim vill, och det visar sig att han sitter på information om ett fem år gammalt mord där offret var den prostituerade Angelica Reyes. Naturligtvis kan inte Leo Junker hålla sig ifrån att ta en titt på ärendet, och tillsammans med Gabriel Brick börjar han forska i vad som egentligen hände den unga kvinnan. Ledtrådarna leder i en obekväm riktning samtidigt som Junker återigen får anledning att fundera över om han kan lita på Grim.

Det är en kriminalroman i ordets rätta bemärkelse vi får ta del av i Den tunna blå linjen, eftersom stort fokus läggs på själva polisutredningen och hur en sådan går till i verkligheten. Eller nästan i alla fall, för även om det i teorin säkert är mycket korrekt skildrat av kriminologen Christoffer Carlsson är detta fiktion, och Leo Junker tillåts därmed att gå över gränsen och begå vissa tjänstefel för att nå spaningsresultat. Det gör han också.

Tanken att polismakten är den tunna blå linje som skiljer de kriminella från de hederliga och hur lätt den gränsen är att överträda kommer att få en avgörande betydelse för historien, och används som bokens tema på ett snyggt sätt. Det finns en stor eftertanke i hur Christoffer Carlsson väljer att presentera sin berättelse, och det ger avkastning i form av en välskriven och spännande bok. Christoffer Carlssons skriver också mycket stilsäkert och detta med en självklarhet som imponerar.

Författaren förlägger handlingen till hösten 2015 och låter sin berättelse äga rum i skuggan av den stora flyktingströmmen, terrordåden i Paris och det för den nyligen omorganiserade polismyndigheten mycket resurskrävande beslutet att införa gränskontroller. Händelser vi alla har i färskt minne och kan relatera till. Genom att knyta an till detta i sin berättelse skapar Christoffer Carlsson en tät atmosfär och en solid verklighetsförankring som får mig som läsare att känna att berättelsen blir extra realistisk och verklighetstrogen. Böckerna om Leo Junker får i och med Den tunna blå linjen sitt avslut och det är ett värdigt sådant, även om jag inte känner att det måste vara alltigenom definitivt.

Utgiven av: Piratförlaget, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5