Eve Singer jobbar som kriminalreporter. Kombinerat med sitt yrkesliv försöker hon också få tiden att räcka till för att ta hand om sin dementa pappa. När hon flyttade hemifrån för att studera trodde hon inte att hon skulle återvända, men aldrig är ett svårt ord att använda. Nu sitter hon ändå där: ensam med pappan och hamstern. Belinda Bauer är en skicklig författare när det gäller att skildra komplexa och mångfacetterade karaktärer. I De vackra döda är hon i högform, och lyckas skapa en mycket fängslande bild av en kvinna mitt i karriären som tvingats omprioritera och göra annorlunda val.
Som kriminalreporter får Eve till uppgift att skiva om en mycket besynnerlig mördare som hemsöker London. Han ser sina dåd som konst, och det dröjer inte förrän han blir besatt av Eve. Han ser henne som delaktig i sin konst eftersom hon rapporterar om den. I hans ögon blir hennes kriminalreportage istället konstkritik. Plötsligt en dag är Eves pappa borta, inte svårare för mördaren att lura med sig än ett barn som frestas med godis. Fallet blir nu i allra högsta grad personligt, och tiden är knapp om polisen och Eve ska hinna rädda Duncan Singer. Berättelsen är rappt skriven och bjuder på en del språkliga finesser och ironier som höjer läsningen ännu en nivå.
Belinda Bauer har flera gånger nominerats till pris året bästa översatta deckare. Hennes thrillers är i regel alltid skickligt skrivna. De har både litterär finess som gör dem till en njutning att läsa, liksom psykologiskt djup i karaktärer och motiv. Här tycker jag att hon lyckas lite extra bra, och De vackra döda kvalar därför in bland mina favoriter i Belinda Bauers författarskap.
Utgiven av: Modernista, 2017. I översättning av: Leif Janzon.
Betyg 5 av 5
Älskade den. Speciellt beskrivningarna av pappan. Den stannade kvar hos mig länge. Belinda Bauer levererar alltid.
Ja, hon är väldigt duktig på att fånga karaktärer och känslor utan att det blir långrandigt på något vis. En skicklig författare helt enkelt!
Åhh nej var den så bra, jag får skriva upp den på önskelistan då
Läser den just nu. Ganska medryckande, välskriven vilket inte alltid är fallet med deckare. Jag får en del rec ex, annars skulle nog min deckarläsning vara mager.
Men jag fortsätter läsa.
Det är nog kanske snart dags för en Bauer 🙂
En Bauer är liksom aldrig fel 🙂
Jag håller på att översätta Belinda Bauers Snap åt Modernista. Kommer antagligen till våren eller försommaren.
Vad kul! Ser fram emot att läsa hennes nya i svensk översättning.