En osynlig av Pontus Ljunghill

Stockholm 1928. En liten flicka hittas mördad, och snart hamnar fallet hos John Stierna. Det finns inte många spår att gå på, ett försvunnet halsband och en stulen bil tillhör det lilla. Ingrid levde med sin ensamstående mor vilket för tiden inte är helt vanligt, men verkar ändå ha haft en stabil tillvaro. Inget binder fadern eller någon annan anhörig till brottet. Stierna hemsöks av att han inte kommer någonstans i utredningen, och det försämrar relationen till hans älskade Karolina då hon anser att han blivit som besatt. Tjugofem år senare har Stierna fortfarande inte lyckats ta fast mördaren, men då han kontaktas av en journalist som vill skriva om det ouppklarade mordet kanske äntligen gåtan kommer att få sin lösning.

En osynlig är en saktmodig och finstämd roman om ett brott, men boken utmärker sig inom kriminallitteraturen genom att vara skriven på en prosa som kan uppskattas av även dem som kanske inte vanligtvis tilltalas av deckare. Pontus Ljunghill, som i grunden är kriminolog, har ansträngt sig för att återskapa tidsandan och Stockholmsmiljöerna och lyckas väl. Musiken, tidningsrubrikerna, politiken och maten, allt känns rätt och ger en känsla av att man som läsare faktisk förflyttas till 1920-talets Stockholm. Jag kan tycka att boken är lite lång, lite omständlig och att den därmed tappar lite. Charmen och underhållningsvärdet ligger främst i en väl berättas historia som skildrar en flydd tid på ett bra sätt, och även om man inte bör förvänta sig gastkramande spänning är ändå det gott nog och jag uppskattar att boken satsar på andra typer av kvalitéer. Med rätt ställda förväntningar blir En osynlig mycket läsvärd.

Utgiven av: Månpocket, 2012.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5