Årets bästa översatta deckare 2016 enligt Svenska deckarakademin!
Året är 1919 och en seriemördare härjar på New Orleans gator. Gång på gång slår yxmannen till och efterlämnar sig ett blodbad och ett tarotkort som signatur. Stadens poliskår drar paralleller till hur maffian brukar lämna en signatur på brottsplatsen. De döda har dessutom alla italienskt påbrå. Men så enkelt är det inte, och yxmannen fortsätter sin katt- och råtta-lek genom att skicka offentliga brev till stadens tidningar vilket leder till att befolkningen både sätts i skräck samtidigt som det blir en form av frossa i morbida spekulationer.
Det är flera som vill ta fast yxmannen och vi får som läsare följa fallet ur flera olika infallsvinklar. Ida är en ung kvinna med anställning vid en av stadens detektivbyråer. Michael Talbot är den officiellt ansvarige för utredningen, men med stora hemligheter i bagaget. Talbots före detta chef Luca D’Andrea har avtjänat straff i det ökända fängelset Angola och är ute efter upprättelse. Men vem av dem har egentligen bäst förutsättningar att komma sanningen på spåren?
Yxmannen är en färgsprakande och mustig historia baserad på verkliga händelser då en seriemördare även i verkligheten hemsökte New Orleans åren 1918-19. Ray Celestin har lyckats förvalta de autentiska händelserna väl i sin kriminalroman, och bjuder på en riktigt spännande och välskriven historia som sticker ut i den breda deckarfloden.
Det jag kanske fastnar för allra mest i den här boken är miljöbeskrivningarna. Celestin lyckas verkligen förmedla känslan av det mångkulturella och jazziga New Orleans för drygt hundra år sedan. Den kreolska kulturen och den etniska smältdegeln utgör grund för både motsättningar och samhörighet. Stämningen som råder i staden är något författaren har lyckats fånga väl, liksom tidsandan. Som fond till en riktigt spännande deckarhistoria gör miljöerna det här till en bok som är nästintill fulländad. Hur smaker och vyer kommer till liv ger också en filmisk känsla, och jag skulle mycket väl kunna tänka mig Yxmannen på vita duken, med reservation för att det kommer gå åt en hel del teaterblod. Jag uppskattar även författarens sätt att servera historien genom tre vitt skilda huvudpersoner. Det ger en bredd och fyllighet som hade varit svår att uppnå med enbart ett berättarperspektiv. En perfekt rysare för sommarens mörka kvällar!
Utgiven av: Kalla kulor förlag/Southside stories, 2016. Pocket 2017. I översättning av: Hanna Williamsson.
Betyg 5 av 5
Johannas Deckarhörna 
Hm, jag har ju funderat på den här men avskräckts lite av beskrivningen. Men 5/5 är ju ändå noterbart 😉
Inte blodigare än Nesbø 😉 och jag blev väldigt positivt överraskad. Trodde den skulle kännas som mer true crime, som jag vet att du heller inte gillar så bra, men så blev det absolut inte!
Ojdå, jag har ju tvekat länge om den här, men då kanske man borde skaffa sig den 🙂
Tror du skulle gilla den morbida stämningen riktigt mycket faktiskt 😜
Oj, vad sugen jag blev på den här boken. Jag läser ju inte deckare så ofta men just att den utspelar sig i New Orleans lockar väldigt mycket.
Det du skriver om miljöbeskrivningarna lockar. Jag har inte brytt mig om att läsa vad boken handlar om, eftersom jag inte gillar omslaget, men nu blev jag faktiskt nyfiken.