Det förlovade landet av Mari Jungstedt

Gran Canaria, ön där solen nästan alltid skiner. En idyll som lockar många svenskar, och med tiden har det skapats en bofast koloni av nordbor. Men det finns också mörka hemligheter på ön, och efter en sen utekväll bli svenska Linda brutalt ihjälslagen utanför sitt hem. Snart händer också en rad andra obehagliga incidenter, med bland annat en turistbuss som sprängs i luften. Tankarna går till ögruppens blodiga historia med frihetskampen som under 70-talet tog sig liknande uttryck.

Vi får följa journalisten Sara och Kristian som jobbar vid det norsk-svenska konsulatet som båda blir inblandade i rapporteringen kring mordet och sprängningen. Stor del av handlingen kretsar kring deras privatliv, då Sara har det kärvt i sitt äktenskap och är mycket attraherad av sin yngre pianolärare. Kristian har också fått ett annat liv än han föreställt sig då hans dotter numera bor hos honom. Snart skärps dock deras koncentration inför fallet då ytterligare en svensk man hittas ihjälslagen i en kyrka. Det verkar som att någon inte vill ha de svenska invandrarna på sin förlovade ö.

Det förlovade landet är den fristående uppföljaren till En mörkare himmel, en deckarserie som utspelar sig på Gran Canaria. Den gången skrev Mari Jungstedt tillsammans med Ruben Eliassen, den här gången står hon som ensam författare.

Mycket av handlingen kretsar kring kulturen på Kanarieöarna, hur den på många sätt skiljer sig från den spanska och hur detta har påverkat den fattiga ögruppen som många svenskar så gärna besöker för sol och bad. Miljöbeskrivningarna är riktigt fina, och just den delen av berättelsen tillhör det som jag tycker allra mest om med den här boken. Mari Jungstedt förmedlar sol, palmer och bad, men hon lyckas också fånga ön ur ett vidare perspektiv som ligger bortom det turisterna kanske i första hand fokuserar på.

Huvudpersonen Sara har stora bekymmer i sitt privatliv. Hon närmar sig femtio och upplever någon form av kris som får henne att ifrågasätta allt hon har i sitt liv. Hon attraheras av sin pianolärare, men får också en tankeställare kring vad som är viktigt och betydelsefullt i hennes liv. Även här lyckas Jungstedt väl med att förmedla Saras tankar om hur det är att som kvinna åldras och hur det kan påverka självförtroendet.

Svagheten i den här berättelsen är att jag tycker själva deckarintrigen blir lite tunn och flyktig. Motivet är klart och tydligt, liksom upplösningen, men under resans gång förblir mordoffren och deras närmaste närmast bifigurer. Jag hade gärna sett att den delen av berättelsen hade utvecklats lite mer, att vi hade fått veta lite mer om dessa karaktärer.

Trots att det är en kriminalroman bjuder ändå Jungstedt på lättsam läsning i sin bok, och det är verkligen en bok att läsa för att få perfekt semesterkänsla. Särskilt om det nu råkar regna här hemma i Sverige och behovet av litterära sandstränder därmed blir desto större.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5