Jane behöver en nystart efter att ha råkat ur för en tragedi med en dödfödd baby. Hon bestämmer sig för att byta jobb och att flytta, med en känsla av att nu är det viktigt att hon gör något meningsfullt av sitt liv. Men bostadsbudgeten är begränsad, och när hon får erbjudande om att flytta in i en toppmodern villa på Folgate Street ett i utbyte mot några enkla förhållningsregler kring vad som är tillåtet att göra i fastigheten är det ett självklart val för Jane att tacka ja. I det läget har hon ingen aning om vad som har hänt i huset tidigare, och inte heller om hur byggnaden kommer att påverka sin ägare.
Folgate Street ett är ritat av arkitekten Edward Monkford, och det är också han som vill ha kontroll över sina hyresgäster. Jane blir attraherad av den stilige arkitekten, men samtidigt känner hon en viss rädsla för hans dominanta sida. När hon bit för bit börjar få veta hur husets historia ser ut blir hon bekymrad, men kan heller inte sluta forska i saken. På Folgate Street, som Monkford ursprungligen byggde för sin egen familj dog hans hustru och son, men även den tidigare hyresgästen Emma. Det som kanske är allra mest skrämmande för Jane är att Emma är så lik henne själv att de hade kunnat vara systrar.
Hon som kom före är en psykologisk thriller i ordets rätta bemärkelse, där sanning och manipulativa lögner blandas friskt och där läsaren inte kan vara säker på någonting. Vi får följa både Emma och Jane, växelvis, och deras berättelser blir så lika att de nästan flyter ihop. Ett berättartekniskt knep som är svårt att bemästra utan att det blir en enda grå massa av alltihop, men här är det avsiktligt skrivet så att vi ska känna den kusliga likheten mellan Emma och Jane, och det fungerar alldeles utmärkt och är väldigt bra gjort.
Scenen för dramat är Edward Monkfords minimalistiska hus som styr sina inneboende genom en rad högteknologiska funktioner. Huset bestämmer hur varmt duschvatten du får och svarar du inte på de utvärderingar datasystemet skickar blir det ingen gas i spisen när det är dags att laga mat. Liksom sin skapare är huset dominant. Författaren lyckas verkligen med att skapa en känsla av att huset utgör ett parallellt universum, och jag fascineras av hur väl uttänkta alla detaljer är. Även om huset är en utopi känns det verkligt, författaren lyckas övertyga mig.
Boken är rappt skriven, den utvecklar sig till en riktig bladvändare. Innehållet känns utmanande, både när det gäller handling och karaktärer, och framförallt – den har något alldeles eget som får den att sticka ut ur mängden. Jag kommer inte glömma berättelsen om det obehagliga huset på Folgate Street ett på mycket länge. Dessutom är boken väldigt bra skriven, J. P. Delaney får alla detaljer att sitta. Ett hett tips är att läsa Hon som kom före om man är ute efter en riktigt vass och annorlunda thriller i vår.
Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2017. I översättning av: Klara Lindell.
Betyg 5 av 5
Stort tack, Johanna, den här kanske kan bota min läsleda!
Det hoppas vi på!
Låter som en Mia bok
Tror jag absolut det är, du gillar ju böcker med fart och fläkt!
Den låter spännande! Lägger till den på läslistan 😉
Oj. 5 av 5, då måste den läggas till på nyfikenlistan 🙂
Där tycker jag absolut du bör ha den!
Bara att kolla upp denna också alltså 🙂
Ja precis, det är bara att anteckna. 😉
Låter otäckt obehaglig, nästan lite skräck? Men 5 av 5 gör ju en nyfiken…
Psykologiska thrillers tillhör favoriterna om de är välskrivna och väl genomtänkta, och det här låter som en sådan.
ja, den är verkligen annorlunda, vilket är positivt, gillar boken med, en 4a – en tänkvärd psykologisk thriller, som är äcklig på ett inte blodigt vis…