När Nathalie Ström återvänder till sitt barndoms Dalsland för att skriva på sin doktorsavhandling om våtmarker börjar konstiga saker att hända i det lilla samhället Mossmarken, och snart väcks också traumatiska minnen ur Nathalies förflutna till liv. Mossen verkar i forna tider ha använts för människooffer, och ett antal år tidigare har en flicka från järnåldern hittats i för mossar sedvanligt välbevarat skick. Nu verkar det som mossen kallar på nya offer och att de som slukats går igen, och Nathalies nyfunne vän Jonathan är en av dem som råkar illa ut.
Samtidigt ligger det nära till hands att tänka att det inte kan vara mossens övernaturliga krafter som styr, det tror i varje fall inte polisen. Vi får följa polisfotografen Maya i hennes arbete med att finna sanningen. Maya har även en karriär som konstnär och har en tid verkat i New York. Hennes nyfikenhet tar henne nu ut på farliga vägar, men Maya är en självsäker kvinna som inte är rädd för att fråga runt och forska i samhällets nedtystade hemligheter.
Offermossen är Susanne Janssons romandebut och vi bjuds här på en välbalanserad blandning av skräck, spänning, folktro och biologi. Boken utvecklar sig till en annorlunda historia där mossen står i fokus, och det är intressant att läsa om dess betydelse i äldre tider likväl som den biologiska aspekten av hur våtmarker och mossar fungerar. När det gäller det förstnämnda är mossars förmåga att bevara och konservera känd genom t ex fynd som Bockstensmannen. Det är lätt att se hur äldre generationer måste ha fascinerats av mossarnas bevarande effekt och att det gav upphov till mytbildning om att här bodde övernaturliga krafter. Även rädslan för att gå ned sig i en mosse och bli slukad bidrog till att respekten för dessa våtmarksområden var stor. Allt detta använder Susanne Jansson skickligt i sin berättelse för att skapa en suggestiv och krypande stämning.
När det gäller karaktärerna är det spännande att läsa om polisfotografen Maya, ett lite annorlunda grepp jämfört med de sedvanliga kommissarierna och inspektörerna. Vi får även följa Nathalie som hemsöks av ett trauma i sin barndom, och även här tycker jag författaren lyckas fånga hennes sökande efter sina rötter liksom det svåra i att bearbeta det förflutna. Ibland blir det kanske lite många spöken för att boken i mitt tycke ska framstå som helt trovärdig, men även för mig som rynkar på näsan åt övernaturligheter är det en fängslande berättelse. Det känns också skönt för en tvivlare att mysterierna i slutändan visar sig ha en rationell förklaring. Sammanfattningsvis är Offermossen en mycket intressant och särpräglad debut inom spänningsgenren som helt klart väcker mersmak.
Utgiven av: Wahlström & Widstrand, 2017.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Åh, nu blev jag ännu mer sugen på den här 🙂
Kul! 👍