Speglarnas bok av E. O. Chirovici

Peter Katz jobbar som litterär agent. En dag får han ett ovanligt manus i sin hand. Det är berättelsen om Richard Flynns ungdom och de händelser som utspelade sig drygt trettio år tidigare då han studerade vid Princeton. Det Peter Katz har fått ta del av är en berättelse som rymmer både svek, kärlek och mord. Hans nyfikenhet är väckt, men Flynns manus är inte komplett och författaren själv går samtidigt bort i en svår sjukdom. Katz får hjälp av såväl en journalist som den polis som en gång utredde mordet på professor Wieder vid Princeton University att ta reda på vad som hände. Frågan är om den version Richard Flynn skrev ned är sanningen, eller om det finns fler alternativ till vad som faktiskt skedde.

Speglarnas bok är en tät och smart skriven thriller med ett lite annorlunda perspektiv på ett mordfall och en polisutredning. Framförallt leker boken med begreppet sanning. Finns det någon absolut sådan, eller kastar varje händelse en rad reflektioner och spegelbilder som inte nödvändigtvis överensstämmer? Sanningen är relativ, den ligger i såväl betraktarens som berättarens eget sätt att se på saken. Berättelsen utspelar sig till stor del i Richard Flynns ungdom, då mordet på professor Wieder begicks. Det blir därmed en berättelse om studietiden, lovande utsikter och den första stora kärleken till den vackra Laura. Jag kan på sätt och vis tycka att det är lite synd att berättarperspektivet sedan skiftar över till journalisten och polisen som många år senare snokar i fallet. Deras berättelse är inte alls lika originell och medryckande. Det spretar lite i E. O. Chirovicis debutroman, men den är ändå läsvärd. Framförallt tror jag att den som gillade En nästan sann historia av Mattias Edvardsson kommer att uppskatta även den här boken. Det är inte utan att jag rycker att de stilmässigt liknar varandra en aning.

Utgiven av: Norstedts, 2017. I översättning av: Patrik Hammarsten.

Finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5