Den norske läkaren Axel Glenne har för länge sedan släppt tanken på sin tvillingbror Brede, men en dag för hans dementa mor saken på tal. Strax därefter börjar konstiga saker att hända, och Axel förlorar sakta greppet om sin vardag. Han inleder en relation med den läkarstudent han är handledare för, samtidigt som familjen väntar där hemma. Men det värsta är att ett flertal kvinnor med koppling till Glenne hittas mördade. Till det yttre ser det ut som de har blivit rivna av en björn, men snart inser polisen att en människa ligger bakom då kvinnorna också visar tecken på att ha hållits fängslade.
Se mig, Medusa är den första boken i en serie av den i Norge hyllade Torkil Damhaug, och visst är det en lovande inledning. Jag gillar Damhaugs sätt att skriva, och de första hundra sidorna är så spännande att jag läser dem i ett svep. Sedan händer något. Fokus skiftar, och berättarrösten övergår till att ligga hos poliserna. Även det partiet är helt okej, men ganska ordinärt och det känns som om berättelsen går lite på tomgång. Sedan tar det fart igen, och upplösningen blir rafflande. Björnspåret är ett klassiskt grepp. Rädslan för ulv och björn går djupt, och att en skräckinjagande, människoätande best håller till strax utanför Oslo bidrar till den obehagliga stämningen. Det finns också ett mytologiskt tema med referenser till den antika grekiska kulturen, samt stjärnbilder namngivna därifrån. Sammantaget tycket jag det är en riktigt välskriven deckare, om än kanske inte fulländad, och framförallt är det en författare jag absolut är intresserad att läsa mera av.
Utgiven av: Bokfabriken, 2017. I översättning av: Helena Stedman.
Finns hos t ex Bokus och Adlibris
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Ja, det där låter ju bra, får nog ta och fundera en vända till 🙂
Tycker jag du ska. Det är inte Nesbøs, men den duger fint ändå!
Jag både gillade och ogillade denna! Ruskigt spännande men blev inte helt såld faktiskt.