Dimman ligger tät över Stavern i södra Norge en tidig höstmorgon. När en kvinna på väg till jobbet stöter på ett avhugget huvud på en påle förstår hon först inte vad det är hon ser, men det visar sig vara det första av flera brutala mord som ska statuera exempel. William Wisting blir utredningsledare, och han kämpar med att förstå vem som kunde göra något sådant mot en tonårsflicka. Spåren leder mot den resväska som några veckor tidigare återfanns på tågstationen innehållande stora mängder heroin.
Det är inte bara William som gräver i fallet, utan även hans dotter Line Wisting, som är journalist. Hon har andra uppslag än sin far, vilket tar henne farligt nära sanningen. På olika sätt kommer de dock till samma slutsats; att någon väljer att utnyttja ensamkommande flyktingbarn med all deras rädsla och utsatthet för egna syften.
Nattmannen är den femte boken om William och Line Wisting som översätts till svenska, och eftersom de inte har kommit i kronologisk ordning tar vi här ett hopp tillbaka i tiden. Lite synd kan tyckas, men samtidigt inte ett överhängande problem. En god berättelse påverkas i slutändan inte alltför mycket av det förfarandet, och det är just vad det här är: en mycket bra och spännande kriminalroman. Temat kring ensamkommande flyktingbarn känns högaktuellt och handlingen i berättelsen drivs framåt av en strid ström av nya händelser. Huvudkaraktärernas privatliv tillåts här ta lagom mycket plats, utan att för den skull stjäla showen från kriminalgåtan. Det enda som stör lite är att slutet kommer ganska hastigt på, och att jag hade velat ha en mer konkret upplösning. Nu känner jag att det finns en och annan tråd som istället för att knytas samman med de andra fladdrar fritt. Men de viktigaste frågorna får ända sitt svar, vilket ger boken ett högt slutbetyg.
Utgiven av: Lind & Co, 2017. I översättning av: Cajsa Mitchell.
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag är väldigt förtjust i den här serien och har just fått ”Nattmannen” (övertagit ett recensions-ex från Midnatts Ord!) som jag ser fram emot att läsa. Kul att se att du också gillar böckerna.
Jo, de är riktigt bra. Norrmännen vet hur man skriver deckare 😉
Låter otroligt grym…
Jo, ganska brutal faktiskt. Det är nog den bok i just den här serien som bjudit på de råaste inslagen.
Gillade denna skarpt men blev något förvirrad för att serien ges ut i fel ordning. Kändes emellanåt som jag missat något väldigt viktigt men när jag förstod att boken var fel i ordningen så att säga så kunde jag släppa det och bara njuta!
Eller hur, det är konstigt att de är i fel ordning…