Miraklet på Richmond Street av Marie-Helene Bertino

Det är ett dygn kvar till julafton i Philadelphia när tre olika öden korsas av en slump. Det är nioåriga Madeleine som har förlorat sin mamma och nu försöker hantera livet genom att fälla ut taggarna likt en igelkott. Hon är inte särskilt snäll mot någon, men möts i gengäld inte av någon vidare förståelse av sin omgivning. Men Madeleine har en dröm: att bli jazzsångerska. Hennes lärarinna Sarina har förvisso fullt upp med sina egna problem, men försöker att tygla Madeleine som ändå lyckas bli relegerad från sin skola.

Samtidigt på en annan gata försöker Lorca att hålla liv i sin jazzklubb. Det är ett liv som sliter och tär då det alltid verkar bli lite för mycket av både sena kvällar och alkohol, och dessutom får han vara någon slags pappa åt inte bara sina egna ungar, utan hela sitt band. Ansvaret vilar tungt på Lorca, och när han hotas av bötfällning efter att ha brutit mot en hel massa regler på sitt etablissemang trasslar det till sig ordentligt. Och det blir inte bättre när nioåriga Madeleine dyker upp.

Feelgood i Philadelphia är vad det bjuds på i Miraklet på Richmond Street, Marie-Helene Bertinos debutroman. Det är en liten, lättläst bok om att se det ljusa i livet och att våga följa sina drömmar även i de dystraste situationer. Författaren använder sig av en stor dos dialog och korta, aningen abstrakta beskrivningar av miljöer och känslor. Formatet skulle kunna beskrivas som den yttersta motsatsen till den klassiska episka romanen med utsvävande skildringar av karaktärer och platser. Det här är istället en berättelse där mycket finns att läsa mellan raderna, och det kan på sätt och vis göra att den känns lite väl avskalad, men samtidigt väldigt nutida.

Historien om Madeleine och hennes kantrade tillvaro är läsvärd och stundtals pricksäker, men jag tycker att det är lite svårt att komma huvudpersonerna riktigt nära i det korta formatet, och ett och annat tidshopp av oförklarlig natur gör att läsupplevelsen ibland haltar. Jag har också svårt att se det direkta miraklet. Men som sig bör i en feelgoodroman ljusnar det mot slutet, och det känns i alla fall hoppingivande och förtröstansfullt att Madeleine kanske en dag kommer att få sjunga jazz i fiktionens värld.

Utgiven av: Bokförlaget Forum, 2016. I översättning av: Åsa Brolin.

Finns att köpa hos Bokus och Adlibris

Betyg 3 av 5