En skolskjutning äger rum på en gymnasieskola i Djursholm. Tragedin är ett faktum när flera lärare och elever blir dödade. Och kvar står Maja. Inför rätta. Det är hon som kommer att få bära ansvaret för vad som hände, eftersom det är hennes pojkvän Sebastian som har genomfört attentatet och hon bar del i det hela. Så säger i alla fall rättegångsanklagelserna.
Malin Persson Giolito tar oss med och berättar Majas egen historia. En rik flicka från Djursholm, med fina betyg och goda förutsättningar i livet. Vad har hon för rätt att vara olycklig? Vad har hon för rätt att känna mer press än tacksamhet gentemot det liv hon har fått? Maja gör det som förväntas av henne. Fram till den dag hon träffar Sebastian.
Sebastian är på många sätt en produkt av de stora kvar hans far har ställt. Han får veta att han är ett misslyckande, och att hans pappa kommer att ta sin hand ifrån honom. Det är en relation där ingenting fattas ur ett matrealistiskt perspektiv, men där avsaknaden av kärlek är total. Sebastian har tillgång till allt. Droger, pengar, sprit; men allt detta leder endast till att öka hans prestationsångest och desperation ytterligare. Till sist når det en punkt där allting brakar samman.
När vi får ta del av Majas berättelse sitter hon isolerad i fängsligt förvar inför den stundande rättegången. Det enda sällskap hon har är hennes egna tankar om vad som egentligen hände, och hur det där sista året innan studenten kunde ha blivit annorlunda. Hon har tagits ifrån allt, och skammen och ovissheten vilar som en tung blöt filt över hela berättelsen.
Det Malin Persson Giolito har skrivit är så mycket mer än en rättegångsthriller. Det är också en historia om kärlek, hur unga liv slås i spillror och drivkrafterna bakom desperationen som leder till en katastrof. Jag tycker att det är intressant att författaren också utmanar normen genom att skildra rika ungdomar som hamnar fel. Det är så lätt att tänka att de skulle ha mindre rätt att hamna snett med tanke på de privilegier som de har med sig från familjen. Mycket kan ursäktas med ”hen hade det ju svårt hemma, dåliga förutsättningar osv”, men vem hyser någon sympati med en flicka som har allt och sedan ändå gör fel? Det är en intressant frågeställning.
Det finns så otroligt många böcker att läsa, och många av dem liknar såklart varandra. Så finns det de som sticker ut i mängden och som förmår berätta någonting mer. Är man en storkonsument av litteratur är det inte ovanligt att man får frågan varför man läser så många böcker, om man inte tröttnar, och Störst av allt av Malin Persson Giolito skulle kunna vara svaret. För det är precis det här jag som läsare hela tiden letar efter, och som driver mig att fortsätta läsa, läsa, läsa. För plötsligt stöter man på en bok som den här, som knockar läsaren med sin närvaro, sin intensitet och sin förmåga att av papper och tryckt text skapa en berättelse som faktiskt lever. En bok som inte bara är bra, utan som är helt fantastisk och som med sin bredd, sitt känslodjup och sin klokskap lämnar mig totalt andlös, och det trots att jag brukar ha svårt för rättegångsskildringar. Språket glimrar och förmedlar så mycket att det är svårt att sätta ord på i en recension. Det måste upplevas. Kanske är det nu jag har läst årets bästa bok. Det är inte alls otroligt.
Utgiven av: Wahlström & Widstrand 2016.
Boken kan köpas hos Bokus och Adlibris
Betyg 5 av 5
Visst är det en unik bok, jag kan på rak arm inte komma på någon bok som den liknar, kan du? Jag är imponerad av hur författaren har kunnat få med så många aspekter kring ett mord; vad som kan vara orsaker och vad som kan bli mordets konsekvenser, inte bara rättsligt utan även känslomässigt för de inblandade. Och inte bara där täcker författaren in bara en sida av saken, utan många. Som hur media och allmänhet beter sig när något så här hemskt har skett. Då gäller inte alltid principen om att man är oskyldig tills domstolen bevisat att man är skyldig. Jag kan känna igen mig i det, att jag måste tvinga mig att inte döma i förtid, som när Lisa Holm mördades. Det var väldigt svårt att inte döma den som senare faktiskt blev dömd i både TR och HovR, i ren frustration och förtvivlan kan man inte vänta på att rättssystemet skall få ha sin gång. Man dömer på förhand. Jag recenserade boken häromdagen, och gav den också full pott.
Håller med! Den täcker in så många aspekter. Ska läsa din recension, men ville vänta till dess min egen var skriven. 🙂
Jaha, den andra recensionen fylld av superlativ jag läser. Måste måste läsa den!
Ja, Lotten, det måste du faktiskt! 😉
Jag var rädd för detta… har bara läst en novell av henne, men den var riktigt bra. Två av hennes romaner står i hyllan så jag tyckte inte jag liksom hade rätt att skaffa denna nya också… 😉
Hur tänker du då? 😉
Inte alls, skulle jag nog våga påstå 🙂
Jag utropade också kanske årets bästa! För mig var det många saker som gjorde den så läsvärd, bland annat skildringarna av hierarkierna och hur Maja blir alltmer insnärjd i en situation hon inte kan komma ur. Mycket bra!
Verkligen en berättelse med många tänkvärda perspektiv!
Nu blev jag ju riktigt sugen på den här boken. Bakom det ursnygga omslaget verkar det ju finnas en riktigt bra historia!
Ja, det stämmer bra!
Det var sannerligen ett gott omdöme! Jag blir nyfiken eftersom inte bara storyn är bra utan språket. Vi behöver fler såna böcker! Tack för tipset.
Jag har precis läst ut boken och har idag försökt förklara varför boken golvade mig totalt. Detta är årets bästa bok kan jag redan nu säga även om vi bara kommit två månader in på året! En briljant bok på så många sätt och så många tankar, känslor och frågor den väcker. Fantastisk bok!
Den var så bra, men lite svårt att sätta ord på hur fantastisk, faktiskt!
Är det bara jag som inte förstår den? är hon skyldig eller ej?
Hon är skyldig, men kanske inte den drivande och den som gjorde mest för att saker skulle bli som de blev. En komplicerad bok, på många vis.