Vågspel av Ann Rosman

I den sjätte Marstrandsdeckaren med Karin Adler i huvudrollen kommer Göteborgspolisen ut på djupt vatten, bokstavligen talat. Karin och de andra kontaktas av kollegorna på Orkneyöarna efter att en båt från Marstrand hittats drivande i deras farvatten. Ingen vet var ägaren befinner sig, men det ligger nära till hands att tro att någonting obehagligt har hänt honom. Karin och hennes kollega Folke åker till öarna för att försöka ta reda på vart svensken kan ha tagit vägen. När de får reda på att han var en van dykare som i sin yrkeskarriär jobbat på norska oljeriggar ökar känslan av att det inte är en olycka eller ovana vid havets hårda klimat som orsakat försvinnandet från båten.

Det finns också hemligheter från det förflutna. För drygt fyrtio år sedan medverkade Bo Stenman vid dykningarna kring vraket efter HMS Hampshire, ett fartyg som ligger på havets botten utanför Orkney. Skeppet ska ha haft en dyrbar last då det sjönk 1916, närmare bestämt guld tillhörande den ryske tsaren. Kanske har Bo Stenman hela tiden känt till vart rikedomarna tog vägen, men det visar sig också att han har skaffat sig fiender genom rättsprocesser om skadade dykares rätt till kompensation för de men de har fått. Men framförallt är och förblir Bo Stenman försvunnen, någonstans kring de vindpinade och karga Orkneyöarna. På något sätt måste de hitta honom

Ann Rosman har tagit som signum för sina böcker att väva samman en nutida spänningsintrig med historiska skeenden. I den här boken finns kopplingar till vad som hände under brinnande krig 1916 då den ryske tsaren och hans familj hotades av stundande revolution och sände en förfrågan om hjälp eller rentav exil hos sin brittiske kusin kung George V. Tsartidens Ryssland är något som jag personligen fascineras av, och jag blir lite besviken över att inte mer krut läggs på den historien. Istället utspelar sig det mesta av handlingen 1977 under dykningarna kring vraket, samt i nutid. Inte så mycket historia som jag hade hoppats på alltså, men havet står liksom i tidigare böcker i fokus på ett mycket tydligt sätt.

Författaren späckar sin bok med mycket fakta kring hur det går till att dyka på professionell nivå. Det är intressant och skrämmande; man förstår att ett så riskfyllt arbete måste kosta på hos dem som sysslar med det. När man dyker till de havsdjup som är aktuella i den här berättelsen är döden en ständig följeslagare. Ett felsteg och det är slut. Det är heller inte alltid säkert att dykarnas säkerhet kommer först när stora ekonomiska intressen står på spel. Ann Rosman skildrar dykningen väl men det blir lite för många detaljer för min smak. Det gör att boken tappar tempo, och det är synd. Boken skulle ha tjänat på att skalas av en del facktermer kring dykning och att ha blivit lite mera komprimerad i sin handling.

Det finns dock en rad krokar som jag som läsare nappar på alla dagar i veckan. Det är dels mystiken kring de karga Orkneyöarna med folksägner och vindpinade landskap. Jag tycker att det är ett stort plus att Ann Rosman vågar variera och förnya sin serie genom att ibland också ta steget ifrån Marstrand; den här typen av gästspel på en främmande plats känns helt rätt. Det finns också en klassisk mystik kring vrakgods, bortglömda skatter och en lokalbefolkning som ruvar på hemligheter som jag tror tilltalar de allra flesta. Och så är det ju havet. Ett okuvligt element som trollbinder och fascinerar. Ingen beskriver det med en lika stor passion och inlevelse som Ann Rosman.

Här finns även en intervju med Ann Rosman.

Utgiven av: Albert Bonniers förlag, 2016.

Boken kan köpas hos Bokus eller Adlibris

Betyg -4 av 5