H som i hök av Helen Macdonald

Helen Macdonald arbetar vid universitetet i Cambridge. Hela hennes tillvaro är mycket teoretisk, hon lever i staden och arbetar med böcker och papper hela dagarna. Ändå finns en stor fascination för naturen, och framförallt för rovfåglar. När hennes pappa hastigt avlider hamnar Helen i en livskris. Hon tappar fotfästet och kontakten med sin omgivning, och hon känner att endast en sak kan läka hennes själ: att uppfylla barndomsdrömmen om att tämja en duvhök. Så Helen skaffar sig en hök, och snart kretsar hela hennes liv kring den fascinerande varelsen.

Duvhökar ska vara den rovfågel som är svårast att tämja. Helen Macdonald tar hjälp av böcker skrivna för hundratals år sedan för att bemästra falkenerarkonsten. Men hur gör man för att vinna ett vilt djurs tillit? Kan det verkligen uppstå ett band mellan en människa och en hök? De gamla mästarna skriver i sina verk om att duvhökarna är lika nyckfulla och lynniga som kvinnor, men de kan också vara lika tillgivna och kärleksfulla mot sin herre, för att tala 1600-talets språk. Helen Macdonald är fast besluten att inte bara tämja höken, utan att även göra den till sin kompanjon. För det är så det måste gå till. Höken förblir vild, men den kan bli din vän och din jaktpartner. En kuvad hök däremot, det är inget falkeneraren tjänar på. Samtidigt blir också duvhöken som döps till Mabel en kanal för Helens eget sorgearbete. I höken ser hon sig själv, och kanske är det i samma stund som höken breder ut sina vingar och flyger som hon själv känner att hon gör det samma och därmed kan hantera sorgen efter sin far och även sitt eget liv.

Helena Macdonald har skrivit en mycket ovanlig bok som verkligen sticker ut i mängden. Det är berättelsen om hennes liv, men framförallt är det berättelsen om höken Mabel. Det svårt att inte känna sig fascinerad av majestätiska rovfåglar, men författaren tar det hela ett steg längre. Macdonald beskriver sin hök och hennes beteenden med en kärlek och en inlevelse som verkligen berör. Hon skriver sin biografi med en prosa som snarare för tankarna till romanen, och hon skriver så naket och avskalat om sina känslor att det är omöjligt att inte bli berörd. Sorgen efter fadern och uppvaknandet i ett liv som inte längre är det samma går som en röd tråd igenom berättelsen. Men här finns också ljuset i tunneln, för Macdonald tar chansen att förverkliga sin dröm och det verkar som att det får henne att växa på många plan.

Jag tycker mycket om H som i hök, det är en fascinerande berättelse som lätt kan tilltala den som uppskattar naturen och människans möte med djuren. Men det är en ganska smal bok, hökar är mycket speciella och inte alla kommer att tilltalas av hur den tuggar i sig råa kaninlår. Jag tycker också att de gamla mästarnas texter kommer till tals lite för mycket för min smak. Särskilt en herr White och hans relation med sin hök Gos tilldelas mycket utrymme. Det drar ner betyget en liten smula, men ändå rekommenderar jag boken varmt till alla som är på jakt efter en annorlunda och remarkabel läsupplevelse om sorg, hökblickar och högt flygande drömmar.

Utgiven av: Brombergs, 2016. I översättning av: Meta Ottosson.

Boken kan köpas hos Bokus eller Adlibris

Betyg 3+ av 5