Alva och hennes mamma har nyligen flyttat in i ett hyreshus. Familjen har splittrats, och tillsammans med sina två systrar har Alva ryckts upp och fått byta Ludvika mot Stockholm. Men det är något konstigt med huset de bor i. Det verkar som om det är hemsökt, vilket faller Alva i smaken eftersom hon har en förkärlek för svart magi och ockultism.
Det räcker dock inte med att folk känner sig iakttagna och att mat försvinner spårlöst ur kylskåpen. Snart blir också en kvinna mördad, varefter hon försvinner spårlöst. En tid senare dyker kroppen upp igen, hemma i lägenheten. Polisen står handfallen. Alva däremot har kommit en ovanlig hemlighet på spåren.
Emma Ångströms bok Mannen mellan väggarna klassas som en rysare, och visst skapar den riktigt mycket obehag på sina ställen. Känslan av att vara bevakad åstadkommer kalla kårar, och det är lätt att tänka att man nog bör läsa den här boken i dagsljus. Ångström är också mycket skicklig när det gäller att skapa karaktärer. Det är lätt att tänka sig in i Alvas situation efter att föräldrarna gått skilda vägar, och vissa scener från t ex skolans idrottslektioner är mycket starka och känns även mycket realistiska. Samtidigt är inte Alva särskilt sympatisk. Hon är både brådmogen och har lätt för att slå in på mörka vägar i sina tankebanor. Hon är snabb att döma dem runtomkring, framförallt sin mamma Vanja. Men så är det också svårt för ett barn att förstå fullt ut varför vuxna ibland tvingas ta svåra beslut.
Jag tycker större delen av boken är mycket bra, den bjuder verkligen på hög spänning och är samtidigt något annat än alla de kriminaldeckare som det går tretton på dussinet av. Men jag tycker att berättelsen tappar lite på slutet, och framförallt gör inte avslutet mig till freds. Men – kanske finns det ändå en positiv sida av den saken om det innebär att Emma Ångström kan skriva någon typ av fortsättning. För läsa mer av den här författaren, det vill jag definitivt.
Utgiven av: Piratförlaget, 2016
Kan köpas hos t ex Bokus eller Adlibris
Betyg 4 av 5
Jag tror jag får ta och kolla upp denna 🙂
Ja, det skulle kunna vara en Monika-bok 🙂
Ja slutet var inte vad man väntade sig
Jag tyckte också mycket om den, men hade velat ha ett lite annorlunda slut 🙂
Låter läskig…
Det är just vad den är också… 😁
Tack för tipset!
Rysare är alltid roligt att läsa, även om de allt för ofta inte alls är särskilt läskiga…
Jag blev också lite snopen när slutet kom, det blev så hastigt på något sätt. Men i övrigt gillade jag den riktigt mycket.
Samma här 🙂