Rädslans fångar av Anna Jansson

Det är sommar i Visby och Almedalsveckans står för dörren i Rädslans fångar, den sjuttonde boken i serien om Maria Wern och hennes kollegor vid Visbypolisen. Maria har som vanligt många järn i elden, inte minst hemmavid. Hennes stora och brokiga familj vägrar fungera friktionsfritt, och när hennes man Björn visar sig ha en nästan vuxen son får Maria ett styvbarn att ta hand om.

Samtidigt rinner tiden obönhörligt ut för vissa individer. Ulrika verkar ha kommit för nära en dold sanning när hon letar fakta till ett föredrag om Christoffer Polhem och hennes chef Ann-Britt har trampat på ömma tår i samband med sin politiska karriär och sitt ställningstagande i frågan om legaliseringen av cannabis. Snart är de båda döda. Eller finns det i själva verket en helt annan förklaring, kanske till och med ett samband? Gotland drabbas vid den här tiden också av extremväder; snö mitt i sommaren och orkanvindar. Det finns de som tror att Christoffer Polhem hade rätt då han förutspådde att jorden plötsligt kommer att gå under.

Det vill till att förnya sig om man skriver böcker i en genre som ofta tenderar att bli den mest stereotypa av dem alla; deckare. I Rädslans fångar gör Anna Jansson en mindre flirt med dystopin. Världen är nära att gå under, och det skrämmer. För vad händer egentligen med oss om vi blir utan el och butikshyllorna gapar tomma? Vårt samhälle är sårbart, och inte minst vid vulkanutbrott och solstormar har det visat sig att stora skador blir konsekvenserna. Här tar författaren upp en och annan obehaglig sanning om vad det egentligen skulle kunna innebära när de flesta inte längre har vedspis och eget potatisland. Det finns egentligen bara ett problem. Dystopier är inte något som tilltalar mig.

Boken har dock också  sina styrkor, och i mitt tycke skriver Anna Janssons som allra bäst när hon skildrar den lilla människan med alla sina tillkortakommanden. Hon briljerar när det gäller att få oss läsare att se in i tillvaron för de svaga; de sjuka, de med sociala problem, de utbrända och de med trassliga relationer.

Men det har trasslat till sig i överkant för Maria Wern i den här boken. Kopplingarna mellan polisen och de inblandade blir invecklade och handlingen känns rörig. Efter att ha läst så gott som samtliga böcker (jag har nog missta högst en eller två av de tidiga) börjar Maria Wern kännas som en kär gammal vän som alltid är spännande att följa. Det här var dock inte den bästa boken i serien, men ändå är den läsvärd.

Utgiven av: Norstedts förlag, 2016.

Boken kan köpas hos t ex Bokus och Adlibris

Betyg 3+ av 5