I den fjärde boken om Armand Gamache, chef vid mordroteln i Quebec, utspelar sig handlingen på ett sömnigt litet hotell i den kanadensiska vildmarken. Av en slump är det inte beläget långt från den mordiska byn Three Pines, som vi besökt i tidigare böcker. Gamache är på semester tillsammans med sin hustru Marie-Reine för att fira deras bröllopsdag. Det är högsommar, tryckande varmt och på hotellet bor redan den brokiga familjen Finnley/Morrow. Det visar sig att även Gamaches vänner Peter och Clara från Three Pines kommer att ansluta sig till den stenrika och färgstarka familjen. Det laddar upp för ett oväder över hotellet ute i skogen, såväl bland människor som i naturen. Ett oväder som oundvikligen kommer sluta med mord, och mördaren måste vara någon på hotellet.
Serien om Armand Gamache är av den stillsamma, hemtrevliga typen av deckare. Här är det god mat, filosofiska och psykologiska resonemang och kanske ett gott glas vin som regerar istället för action och våld. Ond bråd död följer dock alltid i Gamaches fotspår. Men han löser brotten med sin sedvanliga känsla för den mänskliga naturen och med charmen påkopplad. Det är en finurlig deckare, fylld av eftertanke och humor.
Louise Penny har liknats vid en nutida Agatha Christie, men det är först i den här fjärde boken som jag kan se det tydligt. Ett förbud mot mord är en pusseldeckare av klassiskt snitt där brottet sker under ett oväder på en isolerad plats, vilket tydliggör på ett tidigt skede att mördaren måste vara någon i kretsen som befinner sig på hotellet. När jag läste Den grymmaste månaden beklagade jag mig över att gamla intriger vid Gamaches arbetsplats hängde sig kvar, men här har Louise Penny valt att släppa det. Det är jag glad för.
Utgiven av: Modernista, 2015. I översättning av: Charlotte Hjukström
Boken kan köpas hos t ex Adlibris eller Bokus.
Betyg 3+ av 5
Och jag har fortfarande inte tagit tag i andra delen. Suck.
Det kommer väl det också.