Ebbas bok av Maria Gustavsdotter

Den tredje boken om systrarna från Morlanda prästgård på Orust som lever sina liv vid 1600-talets mitt i ett Norden söndertrasat av krig tillhör Ebba. Ebba är den yngsta av de tre, och vi har tidigare fått följa Ulrika och Katarina. Samtidigt vävs deras tre öden samman, och liksom vi även tidigare lärt känna Ebba får vi fortsätta följa Ulrika och Katarina även om de inte står i centrum den här gången.

Ebba är den enda av systrarna som ännu bor kvar på prästgården tillsammans med sin slagrörde far och sin lynniga styvmor Anna Theodora. Styvmodern ser ständigt till att Ebba får sköta alla tyngre sysslor, medan hon själv mest flänger runt och gör sig märkvärdig. På gården finns också brodern Magnus som återvänt med svansen mellan benen från Köpenhamn, och så hjälpprästen Jostien som verkar i faderns ställe. Han är en bister gudsman som är besatt av att fördriva det onda.

Jostein har satt sig i sinne på att han ska gifta sig och bli näste herre på Morlanda prästgård och det är Ebba han har tänkt sig som brud. Men Ebba vill inte, hon skräms av den påstridige hjälpprästen och är dessutom oroad för vad äktenskapet skulle göra med den sjukdom hon bär på (epilepsi). Jostein är övertygad om att Ebba är besatt av en ond demon som gör henne sjuk, men då hon verkligen blir sängliggande i feber visar han ingen omtanke. Ingen bryr sig om en ung kvinnas åsikt, och Anna Theodora vill gärna få henne bortgift samtidigt som hon av någon anledning är avundsjuk på Ebba. Frågan är om hon på något vis kan undgå äktenskapet med Jostein, eller om den enda utvägen för att slippa är döden som Ebba ibland önskar sig hellre än ett liv i fångenskap.

Böckerna om Ulrika, Katarina och Ebba är skrivna med stor inlevelse och känsla. De trollbinder och får läsaren att känna att man nästan är delaktig i 1600-talets liv. Det är främst kvinnornas historia, men också en berättelse om det hårda livet i skuggan av Stormaktstidens krig. Det är lätt att känna med och för karaktärerna, som är väl gestaltade. Kanske hade de inte behövt vara så många, jag tycker att bifigurer som Andreas och Olof inte hade behövt komma till tals. Inte för att de är dåliga, utan för att de stjäl fokus från berättelsens huvudpersoner.

Maria Gustavsdotter skriver lättsamt, men väver också in en del äldre begrepp och språkbruk vilket bidrar extra till att förstärka känslan av att man läser om äldre tider. Hon använder också det här äldre språket på ett väldigt naturligt sätt, man behöver aldrig oroa sig för att inte förstå vad det rör sig om.

Något jag dock är lite undrande inför är slutet. Bokserien var väl menad som en trilogi (det står det på baksidan), men många dörrar lämnas öppna. Kanske kan det komma en fortsättning, för det känns som att det ännu finns mycket att berätta om livet på Morlanda prästgård. Jag hoppas verkligen att vi får fortsätta läsa om systrarna Morlandeus, för det här är bland det bästa man kan läsa när det gäller svenska historiska romaner just nu.

Utgiven av: Historiska Media, 2016.

Finns att köpa hos  t ex Adlibris och Bokus

Betyg 4 av 5 

De två tidigare böckerna i serien. Man bör läsa dem i ordning för bästa behållning!