I Ingmar Karlsson verk över Turkiets historia får vi följa med på en resa som tar sin början under 1300-talet då den förste av den osmanska dynastin, Osman I, kom att härska över delar av vad som idag är Turkiet. Det var då det första fröet till turkarnas imperium såddes. Vid den tiden var ännu Konstantinopel en del av det bysantiska riket och mellanösterns maktcentra var på så vis även kristet. 1453 föll dock Konstantinopel i turkarnas händer, och kom att bli huvudstad i det osmanska riket. Staden bytte då namn till Istanbul.
Under 1500-talet blomstrade väldet, och vi kan i den här boken läsa om hur välordnat riket var, med en högt utvecklad statsadministration. Osmanerna härskade över stora delar av det rike Alexander den store en gång hade erövrat, de lade under sig Balkan och hotade kejsaren i Wien genom att belägra staden. Men den osmanske sultanen kunde också vara en bundsförvant och allierad för de europeiska kungarna. Tiden kännetecknades av starka ledare och en öppenhet och tolerans som Europa vid denna tid var helt främmande inför. Under 1600-talet inleddes dock en nedgångsperiod och ämbetsmännen blev alltmer korrupta.
Under 1700-talet hamnade turkarna vid upprepade tillfällen i krig med Ryssland, då båda ville se sig som härskare över Svarta havet. Relationen mellan länderna fortsatte vara infekterad även in på 1800-talet då nationalismen spred sig och många nationer ville förklara sig självständiga. Inte minst på Balkan, där flertalet länder varit en del av det osmanska väldet. Ryssland ansåg sig vara de slaviska folkens beskyddare och verkade för att länderna skulle bli självständiga. De västeuropeiska stormakterna iakttog dock händelseförloppet med stor misstänksamhet då de inte ville att maktbalansen i Östeuropa skulle rubbas till Rysslands fördel.
Första världskriget innebar liksom i flera europeiska imperier slutet för kejsarmakt och sultanat. Staten Turkiet bildades och i spetsen för den nya nationen fanns Mustafa Kemal, känd som Atatürk – turkarnas fader.
På många sätt moderniserade Atatürk ett mycket gammalmodigt land. Turkiet fick ett eget språk, och turkiskan är där med ett av världens yngsta. Atatürk ville också ge den lilla människan en chans att bygga sig en tillvaro och bidrog på många sätt till att det så viktiga jordbruket utvecklades. 1900-talet har dock kommit att kännetecknas av interna konflikter och stridigheter med landets minoriteter. Ingmar Karlsson guidar oss genom landets politiska bana ända in i våra dagar.
Ingmar Karlsson redogör på ett lättsamt och mycket tillgängligt sätt för ett land som har en mycket lång och brokig historia. Författaren väljer att ta avstamp från den förste regenten av den osmanska dynasti som kom att styra landet ända in på 1900-talet. Men regionens historia går tillbaka ända till antikens dagar. Jag kan tycka att det är lite synd att inte de antika rikena samt Bysantin ges lite mera utrymme i bokens inledning.
Det är intressant läsning man bjuds på i den här boken. Turkiets historia ligger väldigt nära den europeiska, och rivaliteten och förtjusningen inför en främmande kultur har alltid gått hand i hand på båda sidor. Under 1700- och 1800-talet inspirerades Turkiet mycket av vad fransmännen och britterna hade byggt upp. Samtidigt slog de vakt om att behålla sitt arabiska kulturarv.
Turkiet är för närvarande ett land som vi här i Sverige är väldigt medvetna om. Det är ett populärt semesterresmål och dessutom ett land som befinner sig i den politiska hetluften och förekommer flitigt i nyhetssändningarna, dels på grund av landets inre angelägenheter, men också på grund av inbördeskriget i grannlandet Syrien. Det finns alltså många goda skäl att vidga sina kunskaper om Turkiet, och att då läsa den här boken är en utmärkt idé för den som vill ha ökad förståelse för vad som styr politiken i den här delen av världen, samt vad som finns i den mångtusenåriga historiska backspegeln och som kanske både direkt och indirekt påverkar landet även idag.
Utgiven av: Historiska Media, 2015.
Köp hos t ex Bokus eller Adlibris
Betyg 4 av 5
2 reaktioner till “Turkiets historia av Ingmar Karlsson”