Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Text från förlaget:

Hanna flyr Stockholm och sitt reklambyråjobb efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega. Hon åker till Gärningsberg, den jämtländska by där hon vuxit upp, och flyttar in på den bondgård hennes pappa tvingats lämna många år tidigare, fast besluten att blåsa liv i sina slumrande konstnärsdrömmar och samtidigt glömma Henrik. Men vad hände egentligen med hennes farbror Åke, som tog livet av sig i köket? Kvar finns bara några gamla blyertsteckningar och korvar av hundhår vid golvsockeln. Var finns Sigrid, den farmor Hanna alltid varit rädd för och aldrig lärt känna, men vars hela liv handlat om gården? Hon som sägs ha tappat både ord och minne och lämnat trasiga människor bakom sig, sådana som Hannas pappa, som hostar och harklar sig, men som aldrig får något sagt. Är det från honom Hanna fått sin tystnad? Var det därför hon aldrig kunde berätta sanningen för Henrik? Vad händer om man förlorar sig själv? Och hur långt räcker egentligen kärlek? Hanna söker svaren där allting började, i Gärningsberg.

Då tänker jag på Sigrid är en roman om att åka hem och att hitta tillbaka, att göra upp med sitt förflutna och inse att kärlek kan förändra allt.

Elin Olofssons debutroman är en fin berättelse, men också ganska vemodig. Hanna återvänder med ett brustet hjärta till den lilla byn i Norrland där hon har vuxit upp. Ångesten över både det som varit och framtiden är ständigt närvarande. Men vistelsen i hennes fars föräldrahem ger också perspektiv på tillvaron. Hanna inser snart att även hennes far har haft motgångar att tackla i livet. Inte minst brodern Åkes självmord. Hannas farmor Sigrid lever ännu men är dement, och ju längre Hanna stannar i byn inser hon att hennes familj bär på många hemligheter.

Jag tycker mycket om Elin Olofssons språk, det är känsligt och samtidigt lite kargt. Man kan nästan höra norrländskan i det, och hon lyckas med att finna sin egen språkliga röst och att fånga upp ett brett spektra av känslor.

Personligen blir jag dock lite beklämd av allt det som är svårt i Då tänker jag på Sigrid. Hannas flykt från storstan, det tragiska i familjens historia och alla hemligheter fyller mig med vemod. Kanske är det för att det träffar helt rätt, så många människor bär på liknande öden och historier. Det är fint att Elin Olofsson berättar familjen på Storgårdas berättelse utan att försköna eller göra den gråtmild. Hon låter golvdraget och ångesten tala sitt eget språk, och resultatet blir en lyckas debutroman som berör.

Betyg 3+ av 5