I sanningens namn av Viveca Sten

I sanningens namn är den åttonde boken om Nora Linde och Morden i Sandhamn. Återigen tar Viveca Sten oss med ut i Skärgården och bjuder på en blandning av rafflande spänning och relationsdrama.

Nora Linde har en komplicerad rättegång framför sig, där hon som åklagare för talan emot en man som ska ha svindlat sitt bolag på en mycket stor summa pengar. Samtidigt väntar också hennes eget bröllop runt hörnet. Vigseln med Jonas är planerad att äga rum på midsommarafton ute i Sandhamn.

Samtidigt får vi också följa Benjamin Dufva, som är son till en av de inblandade i rättegången. Han är för första gången är på seglarläger på Lökholmen i närheten av Sandhamn. Det är det klassiska lägerlivet vi här får oss beskrivet, med gott kamratskap, men också med dess baksida i form av mobbing som äger rum framför näsan på ledarna som inget märker. En av ledarna är nittonårige Isak, han har mycket att leva upp till och kraven han har på sig själv gör honom förblindad inför vad som pågår på lägret. När dessutom Benjamin plötsligt försvinner spårlöst känner han misslyckandet ta överhanden och självkritiken är nära att knäcka honom. Det är också här Nora Lindes barndomsvän och bokseriens andra huvudperson, Thomas Andreasson, kommer in i handlingen på allvar. Polisens sökande efter Benjamin blir en kamp på liv och död.

Viveca Stens nya bok skiljer sig en aning åt från de tidigare där handlingen till största delen varit förlagd till Sandhamn. Här får vi istället möta Nora i hennes yrkesroll som åklagare vid Ekobrottsmyndigheten. Det är en intressant och realistisk bild av en rättegång som författaren målar upp, men den bidrar också till att bokens första halva håller ett lite lägre tempo än vad man som läsare har vant sig vid. Att Sten väljer att ge oss en ny bild av Nora och hennes liv tycker jag uteslutande är positivt. Alla böcker kan inte stöpas i samma form, och det gäller att hitta sätt att förnya sig lagom mycket så att läsaren känner igen sig utan att en bokserie stagnerar. Med det lyckas Viveca Sten mycket väl. Bokens andra halva utvecklar sig också till en riktig bladvändare, och det rafflande slutet håller snudd på världsklass.

Det som dock berör mig och fångar mig som läsare allra mest i den här berättelsen är Viveca Stens sätt att skilda barn och ungdomar som utsätts för mobbing och som lider av psykisk ohälsa. Här träffar författaren mitt i prick. Det är sällan en deckare gör mig rörd, men det som skildras i I sanningens namn blir väldigt stark läsning. Det är välskrivet och både Benjamin och Isak är omöjliga att inte känna starkt för. Viveca Stens deckare kännetecknas i övrigt av att hon använder ett rakt och okomplicerat språk som gör böckerna mycket lätta att ta till sig och som bidrar till att man slukar dem i en rasande fart. Jag tycker det sättet att skriva passar det hon vill få berättat mycket väl.

Miljöerna på Sandhamn är som alltid mycket målande beskrivna, jag kan nästan höra havet och känna att jag är där. Jag kan dock tycka att boken kanske kunde ha kortats ned en liten aning för att ge den ännu mera driv, och när de egentliga mordgåtorna uteblir hamnar boken snarare i facket spänningsroman än deckare. Men Viveca Sten levererar som alltid en mycket genomtänkt, stabil och välskriven berättelse som bör förgylla varje deckarfantasts mörka höstkvällar. Författaren knyter skickligt samman alla de trådar hon har lagt ut, och vid det här laget är dessutom huvudpersonerna som kära gamla vänner. Nu är det bara att återuppta väntan på en ny bok i serien.

Stort tack till Viveca Sten och Karin på Bindefeld AB för det fina recensionsexemplaret!

Boken är utgiven av Bokförlaget Forum.

Köp boken hos Bokus eller Adlibris

Betyg 5 av 5