Magnus Gabriel De la Gardie föddes rakt in i den politiska hetluften som son till Jakob De la Gardie och Ebba Brahe. Jakob var en av Sveriges största härförare och tillhörde en av landets förnämsta adelsätter, liksom Ebba som en gång varit Gustav II Adolfs käresta. Greve Magnus Gabriel hade mycket att leva upp till och hans liv kom att bli en stormig bergochdalbana. Peter Ullgren har i sin nya biografi gjort en djupgående studie av Magnus Gabriel De la Gardies liv och tid.
Vi möter en högt bildad och väluppfostrad man som också vet sitt eget värde och tar sin samhällsposition lite för given när han är på resa i Frankrike. Liksom de flesta högadliga ynglingar ingick en så kallad peregrination (längre studieresa) i utbildningen. Modern Ebba skickar förmanande brev, och man slås av att i lika hög grad som vi skiljer oss från 1600-talets människor liknar vi dem också. Väl hemma igen blir Magnus Gabriel drottning Kristinas gunstling och favorit, han emottar stora förläningar och höga tjänster inom den svenska förvaltningen. Solen skiner på släkten De la Gardie, systern blir överhovmästarinna, brodern gifter sig med Kristinas favorit Ebba Sparre och Magnus Gabriel själv äktar prinsessan Maria Eufrosyne, drottningens kusin och syster till tronarvingen och blivande kungen Karl X Gustav. Det dynastiska spelet var viktigt i 1600-talets samhälle, och att gifta in sig i den kungliga familjen gav De la Gardie en stor fördel gentemot sina främsta konkurrenter, ätten Oxenstierna med rikskanslern Axel i spetsen.
Författaren lyckas med sin föresats att hitta mannen bakom masken, Magnus Gabriel växer och blir till en människa och inte bara ett porträtt i en historiebok. Något som jag dock hade förväntat mig mer av när det kommer till detta är inblickarna i grevens familjeliv. Hans hustru Maria Eufrosyne anas i skuggan av sin make, men hon blir för mig aldrig riktigt tydlig. Kanske beror det på källmaterialet, men jag hade önskat att hon hade fått framträda lite tydligare. Man kan också tolka det som ett utslag av det tidstypiska, en hustru förväntades leva tillbakadragen i skuggan av sin man, och så förblir det även i den här berättelsen.
Peter Ullgren fångar tiden väl och skriver både lättsamt och medryckande. Framförallt försöker han att hålla en saklig ton när han behandlar en av den svenska historiens mest omstridda personligheter, för Magnus Gabriels liv kom inte att fortsätta som den framgångssaga som inledningen varit. Att vara drottning Kristinas gunstling väckte avundsjuka och garanterade greven lika många fiender som vänner, och när han till sist föll i onåd hos drottningen var svartmålningen igång. De la Gardie utmålades som slösaktig och lättjefull. Men den politiska arenan kunde ändra utseende snabbt, och det kom den återigen att göra då Kristina abdikerade och lämnade Sverige.
När Karl X Gustav kröntes till konung hade Magnus Gabriel plötsligt sin svåger på tronen och en ny storhetstid i hans liv inleddes. Karl X Gustav blev inte gammal, och snart satt den omyndige Karl XI på tronen. En förmyndarregering tillsattes och med tanke på att Maria Eufrosyne var den unge kungens faster hade Magnus Gabriel en given plats i denna. När Karl XI väl blev myndig var fallet oundvikligt, den nye kungen var en man som ville ha ordning och reda och fann att den högadliga förmyndarregeringen i alltförstor utsträckning hade skott sig själva. Resultatet blev den stora reduktionen då Karl XI återtog stora jordegendomar som förlänats ädlingarna till kronan. Magnus Gabriel som en gång varit landets största jordägare drabbades hårt, nästan allt han ägde togs ifrån honom och han slutade sina dagar som en krossad man.
Boken om Magnus Gabriel De la Gardie är på många sätt intressant då den sätter den svenska stormaktstiden i ett annorlunda perspektiv än det vi är vana vid. Oftast är det kriget och kungamakten som står i centrum, här är det istället jordägaren Magnus Gabriel som står i fokus. Det här är hans berättelse, men på många sätt tycker jag också att vi kommer den svenska historien närmare här än i redogörelserna för krigen som till större delen utkämpades på andra sidan haven. Det är här vi får möta grundaren av Läckö slott och de som bodde på Stegeborg i Östergötland, och eftersom det är byggnader som många känner till och har besökt (det har jag själv gjort) tycker jag att det är en typ av svensk historieskrivning som är enklare att knyta an till idag än krigsskådeplatser och storpolitik.
Magnus Gabriel De la Gardie var på många sätt en stor man som gjorde mycket för sin samtid, inte minst som konstmecenat där han levde efter fransk förebild och gynnade konstnärer och byggde slott. Läckö slott vid Vänern minner om den svenska stormaktstiden och grevens glansdagar. Magnus Gabriels dåliga rykte kan till stor del tillskrivas senare historieskrivare som satte hans person i jämförelse med den saklige och på alla sätt mycket sansade rikskanslern Axel Oxenstierna, men också grevens egen far Jakob som på många sätt var ett militärt geni. Magnus Gabriel kunde inte mäta sig med dessa herrar när det kom till statsmannakonst och militär förmåga och det har han i historieskrivningen fått betala dyrt för. Peter Ullgren ger honom här upprättelse. Biografin om Magnus Gabriel är både välskriven och underhållande, kryddad med spännande anekdoter och framförallt mycket läsvärd.
Stort tack till Norstedts för recensionsexemplaret!
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Tack för en fin text om en bok som skulle passa mig. Skriver genast upp och påminner mig om att det är dags att åka till Läckö nästa sommar!
Roligt att du blev nyfiken på den här boken Anna, hoppas den förhöjer ditt besök på Läckö om du läser den 🙂
Låter som en intressant person att läsa om. Tycker det är kul att det inte bara är kungarna det skrivs om längre utan även personerna runt omkring 🙂
Det tycker jag också!