Stenhuggarens dotter är den sjunde boken i Historiska Medias serie Släkten. Böckerna är alla skrivna av olika kvinnliga författare, och sakta men säkert tar de oss från de äldsta tider i svensk historia och framåt. Böckerna kan också läsas fristående. Ewa Klingberg har tidigare skrivit två band i serien Kyrkornas hemligheter. Hon bloggar även om böcker och skrivande på Holavedsbrudar.
Sissela Konradsdotter växer upp i småländska Njudung tillsammans med sin far, Konrad Stenhuggare. Vad folk anar men inte vet är att Konrad lärt sin dotter allt han kan och att det är hon som gör halva arbetet. Det är inte alla som ser med blida ögon på att en kvinna arbetar på det sättet. När Konrad och Sissela beger sig mot Stockholm för att bygga på kungaborgen hamnar de mitt i en skogsbrand och snart är Sissela ensam i världen. Väl framme i Stockholm hamnar hon i kung Valdemars säng, men det pågår också en livsfarlig maktkamp mellan Valdemar och hans bror Magnus.
När Magnus Ladulås står som kung ser Sissel för säkrast att fly tillsammans med Valdemars frilloson Eskil tillbaka till sina småländska hembygder. Men det finns fler som vill henne illa. Abbot Algot vill att Sisselas hemligheter ska begravas tillsammans med henne, och även om Sissela har barndomsvännen Ulf som skyddar henne och är beredd att erbjuda henne äktenskap klappar hennes hjärta endast för Matteus. Matteus han har svurit att ägna sitt liv åt kyrkan, och kanske kommer Sissela aldrig mer att få se honom.
Plötsligt en dag låg ett bokpaket i min brevlåda och överraskade, det var Stenhuggarens dotter. Eftersom jag är bekant med författaren genom hennes blogg Holavedsbrudar blev jag väldigt glad och spänd på att börja läsa. Jag har dock inte läst någon av de tidigare böckerna i serien Släkten, och visst finns det återkopplingar som jag därmed inte riktigt förstår, men på det hela taget hade jag stort utbyte av att läsa om Sissela Konradsdotter även som fristående bok.
Boken utspelar sig under 1200-talets andra hälft och eftersom det är ont om källor som redogör för denna tid förstår jag att författaren haft ett sjå med att återskapa tidsandan. Resultatet är godkänt och till och med riktigt lyckat. Ändå hade jag önskat mig lite mera fakta om de mest grundläggande saker. Kungarna, Valdemar och Magnus, var bägge söner till Birger Jarl, men trots att jag är ganska så välbekant med den svenska kungalängden dröjer det en stund innan jag greppar att det faktiskt är dessa båda herrar som åsyftas.
Ewa Klingberg skriver medryckande och mycket lättläst, för att vara en historisk roman är detta en riktig bladvändare. Bitvis är det riktigt spännande, men att handlingen förs raskt framåt gör också att Sissela ibland blir lite flyktig. Jag hade gärna sett att hennes personporträtt hade fördjupats ytterligare, för i grunden är det en riktigt bra karaktär.
Jag känner mig väldigt nöjd när jag slår ihop Stenhuggarens dotter. Jag har läst en roman som innehåller det mesta, spänning, dramatik, romantik och även en rejäl dos historia. Jag uppskattar de miljöer som för mig är bekanta extra mycket, och över lag tycker jag att just miljöbeskrivningarna är en av Ewa Klingbergs främsta styrkor i den här romanen. Boken erbjuder både underhållande läsning och en stunds flykt till flydda tider och jag kan verkligen rekommendera den till dem som uppskattar en bra historisk roman. Jag vet också att Ewa har fler skrivprojekt på gång, och jag hoppas verkligen få läsa flera romaner i den här andan framöver.
Tack till Historiska Media för recensionsexemplaret!
Köp boken hos Bokus eller Adlibris
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Tack för recensionen. Du ska veta att det känns väldigt konstigt att ”sitta på andra sidan skranket”.
Det förstår jag 😉