Boktjuvarna: Jakten på de försvunna biblioteken av Anders Rydell

Att nazisterna under 1930-talet anlade bokbål och lät stora litterära skatter gå upp i rök tillhör den historieskrivning vi är vana vid och är delvis ett led i att nazismen ska framstå som råbarkad, kulturfientlig och intellektuellt underlägsen. Enbart propaganda är det nu inte, visst brände nazisterna sina ideologiska antagonisters verk, men faktum är att de flesta böcker de kom över stal de istället och stoppade i sina egna bibliotek och samlingar. Anders Rydell, som även har skrivit Plundrarna om nazisternas stölder av konstskatter, har i sin nya bok följt i de försvunna verkens fotspår.

Anders Rydell inleder sin bok som borde kunna placeras någonstans emellan populärhistoria och reportagebok med att ta upp just de för eftervärlden välkända bokbålen och själva essensen av vad å ena sidan forskare, filosofer och författare stod för, och å andra sidan vad nazismen stod för och varför de avskydde t ex nobelpristagaren Thomas Mann. Resan startar i Berlin, och tar oss sedan runt om i Europa och de spår som nazismen lämnat i den litterära världen. Ofta är det, kanske föga förvånande, det judiska arvet som plundrats. Även andra ideologier och samfund drabbades, så som bolsjevikernas bibliotek som Lenin grundade i Paris som också plundrades och Frimurarordens hemligheter var nazisterna angelägna att komma över. Vad skulle då nazisterna med litteratur som de själva stämplat som förbjuden till? Det enkla svaret är att man behövde kunskap om sina fiender av ett flertal skäl, bland annat för att kunna skapa propaganda, men också att en del volymer var mycket värdefulla. Flera av de högst uppsatta i dåtidens Tyskland var stora samlare av både konst och kultur.

Boken är förhållandevis lättläst för att vara sakprosa, och Anders Rydell lyckas skapa en ny vinkel på det trauma som så många böcker redan har behandlat. Man inser under läsningens gång att stölden av böckerna och ett folks hela kulturarv är ett brott som är svårt att förstå vidden av. Det är som att försöka ta ifrån dem hela deras tankeverksamhet, och att styra folkets tankar var i mångt och mycket vad nazismen byggde på. Alla skulle stöpas i samma form och ha samma värderingar. Jag tycker vissa partier är extra intressanta, som hur Amsterdam på 1600-talet var hela Europas förlag med tryckerier som försåg hela världen, inte minst de amerikanska kolonierna med nytryckta verk. Ofta biblar. Jag fängslas även av berättelsen om grekiska Saloniki (numera Thessaloniki) och dess öde. Att staden länge var i princip judisk och att det var en plats där detta förföljda folk kunde leva fritt är en intressant berättelse, men det öde som de flesta av invånarna gick till mötes är horribelt.

Det enda som drar ner betyget för Anders Rydells bok är att stundtals trasslar det till sig med utläggningar om ideologiska spörsmål, framförallt på temat den judiska världskonspirationen och vad nazisterna ansåg om denna. Där tycker jag att boken tappar fokus lite från vad den egentligen handlar om, de försvunna böckerna. Jag kan också känna i bokens inledning att är man inte bekant med och har läst de stora tyska tänkarna och författarna från förra sekelskiftet lämnas man som läsare lite utanför. Själv befinner jag mig någonstans mitt på skalan, jag är bekant med namn och verk, men har sällan läst de stora tyska klassikerna.

Helt klart står dock att Anders Rydell har skrivit en både viktig och intressant bok. Att kriget här skildras från en annan vinkel än den militära som de flesta böcker bygger på med fältmanövrar i främsta rummet tycker jag gör att den förtjänar ett stort plus. Den är också mycket lärorik såtillvida att den ger en inblick i de nationalsocialistiska tankebanorna och grunden till hur dessa kunde uppstå.

Tack till Norstedts för recensionsexemplaret!

Köp boken här eller här

Betyg 3+ av 5