I De försvunna får vi möra Greta en ödesdiger augustikväll under en familjeutflykt. Tillsammans med sin man Alex och dottern Smilla har hon gjort en tur på sjön, i folkmun kallad Maran. Men när Smilla och Alex går i land på ön mitt i sjön stannar Greta kvar i båten. Det dröjer inte förrän hon inser att de inte kommer att komma tillbaka, de är försvunna.
Det blir upptakten till en febrig jakt på sanningen. Hur kan man försvinna från en isolerad och obebodd ö? Greta börjar tappa greppet om verkligheten, och snart inser man som läsare att ingenting är vad det verkar vara. Relationen till Alex var allt annat än idyllisk och i Gretas barndom finns gömda hemligheter och trauman. Men hur kan allt det komma ikapp henne här och nu, långt ute i Marhems skogar?
När Caroline Eriksson i sin tredje bok väljer att skriva alltigenom fiktivt bjuds vi på en suggestiv berättelse i den psykologiska thrillerns bästa andra. Stämningen är febrig och krypande. Tempot är högt. Jag gillar det, men känner att jag kanske skulle ha behövt hämta andan ibland. Att Caroline Eriksson levererar höstens kanske hetaste bladvändare står dock klart, och jag är inte alls förvånad att budgivningen om boken går varm utomlands, för den håller riktigt hög kvalitét och är mycket originell.
Caroline Eriksson väljer att leka med berättarperspektivet och att utmana sina läsare. Kan vi lita på Gretas version av händelseförloppet? Vad är verkligt och vad är fantasier? De försvunna är verkligen obehaglig och mångbottnad, och den psykologiska skärpan är mycket påtaglig. Det enda som egentligen hindrar mig från att fullkomligt älska boken är att jag stör mig på Greta och att hon är så fruktansvärt irrationell i sina handlingar. Hon är helt känslostyrd.
Vad jag däremot uppskattar mycket är den filmiska känsla författaren lyckas skapa med sin berättelse, särskilt i början av boken. Med hjälp av miljöbeskrivningar, känslor och ett mycket visualiserande språk skapar Caroline Eriksson bilder på min näthinna som får mig att känna som att jag vore på plats vid sjön den där eftermiddagen. Jag kan förnimma allt det Greta känner, och det är nog det som gör den här boken så rysligt obehaglig. När det kommer till den biten fullständigt briljerar Caroline Eriksson. Min uppmaning är till alla er som läser deckare och spänningsromaner men är på jakt efter något nyskapande som ni inte läst tidigare, läs De försvunna och ni kommer att bli slagna med häpnad. Men om höstmörkret smugit sig på kan ett gott råd vara att behålla lamporna tända.
Tusen tack till Bokförlaget Forum för recensionsexemplaret!
Köp boken hos Bokus och Adlibris
Betyg 4+ av 5
Även denna låter som en bok helt i min smak!!! 😛
Att läsa är enda sättet att få reda på om det stämmer 😉
Vilken fantastisk recension! Galet stolt över den. Tack för att du läste och för att du skrev så välformulerat om boken här. Allt gott!
Nöjet är på min sida 🙂
Ja jag håller med, den var otroligt spännande.
Visst var den!
Spännande! Jag väntar på att Inga gudar jämte mig ska komma i pocket, sedan ska jag ta mig an denna nya också 🙂
Då hoppas jag den blir pocket snabbt så du får läsa.
Har sett denna på flera bloggar och blir bara mer och mer sugen på att läsa den.
Ja, läs den vet jag 🙂
Jahaja. Klart jag måste läsa den här.
Jomen det är klart 😉