Författarintervju: Camilla Grebe

Foto: Ulrica Zwenger – Från Wahlström & Widstrand

Camilla Grebe har blivit känd för de svenska deckarläsarna för sina av Svenska Deckarakademin uppmärksammade böcker om Siri Bergman som hon har skrivit tillsammans med systern Åsa Träff och även för Moskva Noir-serien som hon skrivit tillsammans med Paul Leander-Engström. Nu har det blivit dags för Camilla att debutera som soloförfattare, och i slutet av augusti släpptes Älskaren från huvudkontoret. I november är hon och Åsa Träff dessutom återigen aktuella med en ny bok om Siri Bergman, Eld och djupa vatten. Till vardags driver Camilla Grebe konsultbolag och hon var även med och grundade ljudboksförlaget Storyside.

Här finns min recension av Älskaren från huvudkontoret

---

Hej Camilla, vad handlar din nya bok Älskaren från huvudkontoret om? Är den fristående eller är det början på en ny serie?

”Älskaren från huvudkontoret” handlar om Emma, en ung tjej som har en hemlig relation med Jesper, vd:n på företaget där hon jobbar. När de ska fira sin förlovningsmiddag försvinner Jesper plötsligt. Inte långt senare hittas en ung kvinna bestialiskt mördad i hans bostad norr om Stockholm. Polisen Hanne och beteendevetaren Peter, som många år tidigare haft en kärleksrelation, blir indragna i utredningen och tvingas samtidigt konfrontera sitt förflutna. ”Älskaren från huvudkontoret” är en berättelse om våld och svek. Men mest handlar det kanske ändå om kärlek – om vad vi är beredda att göra mot andra och oss själva för att få den vi älskar. Om det blir en fortsättning på boken håller jag just nu att fundera på. Kanske får någon av karaktärerna följa med till nästa roman. Jo, så blir det nog. Jag gillar dem ju så mycket!

Du har skrivit ett flertal böcker tillsammans med två olika författarpartner, men Älskaren från huvudkontoret är din första bok som du har skrivit helt på egen hand. Hur är det att skriva ensam jämfört att skriva tillsammans med någon annan?

Jag har skrivit med andra i närmare tio år och det har varit jättekul. När man är två kan man peppa varandra och lösa problem tillsammans. Men samtidigt längtade jag jättemycket efter att få skriva själv. Att liksom ha hela makten över texten. Och ja, det har varit fantastiskt kul, men också utmanande och lite läskigt. Plötsligt är jag ju debutant igen, med min sjunde bok …

Hur hittar du idéer och inspiration till dina berättelser? Beskriv vad du gör och vad som händer när den där första idén till en bok kläcks i ditt huvud?

Det räcker med att öppna en dagstidning för att få en massa uppslag! Verkligheten är ofta våldsammare och mer skrämmande än det som vi författare hittar på. Ibland kan jag reflektera över just det – att riktiga brott och mänskliga tragedier inspirerar till underhållning … Det är någonting man måste förhålla sig till som författare. När det gäller själva arbetsprocessen ser den lite olika ut beroende på om jag skriver själv eller med en medförfattare. Om vi är två så bollar vi storyn och karaktärerna rätt ingående innan vi börjar skriva. När jag är själv har jag en lång period då jag går runt och funderar innan själva skrivandet påbörjas. Det tar ofta tid innan bitarna faller på plats och intrigen klarnar.

Senare i höst kommer också den femte boken om Siri Bergman, Eld och djupa vatten, som du skrivit tillsammans med din syster. Vad handlar den om?

”Eld och djupa Vatten” handlar om två barn som förspinner spårlöst och polisens (och psykologen Siri Bergmans) jakt på dem. På ett djupare plan handlar boken mycket om utsatthet och vem som egentligen bär ansvaret för att så många människor faller genom maskorna på det som vi kallar det ”sociala skyddsnätet”.

 

I höst är du alltså aktuell med två nya böcker. Hur är det att skriva på flera bokserier samtidigt? Hur gör man för att tänka i nya banor och förnya sig så att inte serierna blir lika eller flyter samman?

Jag försöker att bara jobba på ett manus åt gången. Det blir svårt att hålla isär karaktärer och intriger annars. Men det händer ofta att jag lägger ett manus åt sidan i några månader eller ibland till och med år medan jag jobbar på ett annat. Det här med förnyelse är en ganska intressant fråga. Jag tror att man måste utmana sig själv och vilja förändras och utvecklas. Annars är det stor risk att man skriver samma bok om och om igen. Med ”Älskaren från huvudkontoret” ville jag skriva en riktigt smart och annorlunda historia. Jag ville leka med läsarens förväntningar och gå djupare in i karaktärsbeskrivningarna än man vanligtvis hinner i den här genren.

Böckerna som du har skrivit tillsammans med Paul Leander-Engström utspelar sig i Moskva med omnejd till största delen. Huvudpersonen Tom Blixen är förvisso svensk, men hur är det att skriva böcker som utspelar sig i ett annat land/kultur än ens eget? Hur gör man för att hitta rätt atmosfär och få till miljöbeskrivningarna?

När jag skrev den första boken med Paul (Dirigenten från S:t Petersburg) hade jag aldrig varit i Ryssland. På något märkligt sätt tror jag att det gjorde skrivandet enklare för mig. Jag kunde förhålla mig ganska fritt till vårt stora grannland i öst när jag skrev. Samtidigt visste jag ju att Paul, som bott där i mer än ett decennium, kände landet väl. Det var en stor trygghet för mig. Han stod för sakkunskapen.

Kommer det att komma flera böcker även i Moskva Noir-serien?

Ja, det kommer en bok till under nästa år, men vi har inte ens bestämt titel på den ännu …

Slutligen, vad läser du helst själv i höst om du får välja fritt? Har du någon riktig favoritförfattare att tipsa om?

Oj, i höst har jag läst massor av bra böcker på senaste tiden! Jag har precis avslutat Damon Galguts ”Arktisk sommar” som är en biografi om författaren E.M. Forster. En storslagen och väldigt sorglig bok om ensamhet och homosexualitet under tiden runt första världskriget. Och sedan har jag precis börjat läsa ”Elva dagar i Berlin” av Håkan Nesser – en av mina absoluta favoritförfattare! Jag gillar böcker som ligger i gränslandet mellan spänningsromaner och romaner. Det får gärna vara spännande, men jag vill också ha trovärdiga karaktärer och ett bra språk.

---