Skymningsflickan av Katarina Wennstam

I den fjärde boken om kriminalkommissarie Charlotta Lugn och advokat Shirin Sundin träffar Katarina Wennstam återigen samhället och dess baksida mitt i prick. Det är tonåringar i gymnasieåldern som står i centrum, och inte minst de övergrepp och den ohörsamhet samhället visar unga människor som fallit offer.

Vi får möta en till synes odelbar trojka, Molly, Miranda och Ludde. Tre oskiljaktiga vänner, men det är då, i det förflutna. När Charlotta Lugn träffar Molly första gången är hon bara en skugga av sitt forna jag, liksom Ludde som planerar att hämnas på alla i sin gamla skola för vad förtal och elakt skvaller gjorde med hans vänner. Miranda finns inte ens med dem längre. Allt hade sin upprinning den där kvällen då en medelålders man hade låtit dem låna hans lägenhet för en fest, bjöd dem på vin och sedan förstörde deras liv.

Katarina Wennstam skriver ofta för de svaga och de utsatta, för dem som samhället och rättvisan vänt ryggen. Så är även fallet i denna bok, och hon gör det med bravur. Jag upplever att den här boken har ett lite långsammare tempo än de tidigare, men den har också en språklig och berättarteknisk närvaro som gör att den fullständigt kryper under skinnet på läsaren. Wennstam fångar varenda tanke och känsla hos såväl de ungdomar som drabbats som hos dem som är satta att utreda brotten med en sådan realistisk skärpa att man inte för en sekund ägnar det faktum att berättelsen är fiktiv en tanke. Naturligtvis ryms det verkliga tragedier bakom inspirationen till författarens berättelse, men Wennstam tar sina ingredienser och kokar ner dem till en saklig, rak och mycket träffsäker reduktion.

Berättelsen fängslar och berör, inte minst för att det är så väl förankrad i den bistra verkligheten. Jag läser boken helt uppslukad, men ibland blir jag också tvungen att lägga den ifrån mig för att hämta andan. På många sätt är berättelsen fruktansvärd, men det är just det som gör den så viktig och så bra. Jag konstaterar att Katarina Wennstam aldrig har skrivit bättre, och att det bara är att lyfta på hatten för det patos och den medmänsklighet som måste finnas hos en person som väljer att skriva den här typen av bok. Blir inte boken nominerad av Deckarakademin som en av årets bästa spänningsromaner är jag beredd att äta upp min hatt. Eller i brist på sådan i alla fall en stickad mössa.

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret i form av en e-bok.

Köp boken hos Bokus eller Adlibris

Betyg 5 av 5