Klassikerutmaningen: Sommarboken av Tove Jansson

Under juli månad valde jag att läsa Sommarboken av Tove Jansson till den Klassikerutmaning som Lyrans Noblesser anordnar denna sommar.

Text från Bokus: Sommarboken handlar om tre människor som bor på en vacker ö i skärgården: Sophia, hennes pappa och farmor. Det är mest av allt en berättelse om vänskapen mellan en mycket gammal kvinna och en mycket ung flicka. Deras vänskap över generationsgränserna är lika stark och intensiv som en sommar i skärgården kan vara efterlängtad. Sommarboken en glad och varm bok fylld av livskänsla.

Liksom de flesta andra förknippar jag Tove Jansson med böckerna om Mumintrollen, tidlösa och passande i alla åldrar. Jag har dock aldrig tidigare läst något ur eller reflekterat över hennes övriga författarskap. När jag läste om Sommarboken på en rad olika bokbloggar blev jag nyfiken och boken skaffades hem.

Sommarboken innehåller verkligen det mesta man kan önska av en modern klassiker. Boken är uppbyggd i korta, enskilda berättelser där farmor och Sophia alltid spelar huvudrollen. På sätt och vis skulle man kunna lika boken vid en novellsamling, om än tätare sammanknuten. Tove Jansson skildrar livet i skärgården på ett bländande vis, man kan inte undgå att längta till kobbar och skär.

Det vilar mycket eftertanke i de berättelser farmor och Sophia delar med sig av till läsaren, och livsvisdom och glimten i ögat kännetecknar dem alla. Något som är mycket signifikant och som jag uppskattar är att det är Sophia som är den snusförnuftiga, präglad av uppfostran och normer, medan det är farmor som är rebellen som gör som hon själv behagar. I farmors hjärna är det helt okej att ha en trotsålder vid 85. Mycket befriande och uppfriskande, samt tankeväckande. Kanske är det först på gamla dar man inser att alla regler och krav på hur man ska vara faktiskt inte nödvändigtvis behöver styra det liv man lever.

Betyg 4+ av 5