Detta är den första delen i serien om kriminalinspektör Solbritt Andersson och Singö. Solbritt är 62 år och har just skaffat ett sommarställe i skärgården där hon vistas med sin man Rune och barnbarnet Isabelle. När Solbritt får reda på att det för drygt trettio år sedan begicks ett mord vid militärbasen i området väcks hennes polisinstinkt och hon blir nyfiken. Vad Solbritt inte vet är att hennes efterforskningar om det olösta mordet sätter stenar i rullning på Singö som legat i glömska länge. Det finns de som vill att sanningen ska förbli dold, och de är beredda att stoppa Solbritt och hennes kollegor till varje pris.
Anders Gustafson och Johan Kant har skrivit en deckare som är mera saltstänkt än blodig. Skärgårdsmiljön och referenser till havsbad och grillning gör boken till utmärkt läsning nu till sommaren, kanske i hängmattan eller på stranden. Boken är inte särskilt våldsam och några actionscener tror jag inte heller hade gjort sig väl i skärgårdsmiljön.
Misstaget författarna gör är i mitt tycke att de avslöjar för mycket för tidigt. Redan från början får läsaren reda på vad som hände den där dagen 1986. Jag tycker också att boken textmässigt kunde ha redigerats lite hårdare; ibland blir det en del upprepningar och lite övertydligt. Som läsare vill man gärna ha en del information skriven mellan raderna att själv tolka. Men jag gillar Solbritt och blir det fler böcker om Singö tror jag absolut att de kommer att utvecklas och vill gärna läsa mera.
Tack till Bokfabriken för recensionsexemplaret!
Köp boken hos Bokus eller Adlibris
Betyg 3+ av 5
Johannas Deckarhörna 
Om jag har förstått det rätt så gör man bäst i att låta prologen vara oläst. Ett konstigt grepp är det i alla fall att avslöja för mycket i en deckare. 3+ låter lovande 🙂
Ja, om du skippar prologen blir boken nog mera spännande. Klart läsvärd under alla omständigheter dock 🙂
Jag lyssnade på den här och tyckte den var ok. Men som du skriver, lite mer redigering hade inte skadat. T ex tröttnade jag rätt snabbt på att veta hur många signaler som gick fram varje gång någon ringde samt vad de åt för mat.
Ja, det var lite väl detaljerat ibland 🙂