Granne med döden utspelar sig i ett hyreshus långt bortom Londons mer fashionabla kvarter. Hyresvärden är en enstöring som helst vill ha betalt i kontanter, och vilka hans hyresgäster egentligen är bryr han sig inte om så länge de betalar. I huset finns Cher, en ung tjej på rymmen som försörjer sig på snatteri, Hosseini som vill bli medborgare men helst ligger lågt tills pappren är klara, Vesta som bott i huset hela sitt liv, Collette som gömmer sig för en man hon en gång stod nära och Thomas som mest håller sig för sig själv i vindsvåningen men ibland är oväntat social och trevlig.
Vad alla hyresgästerna har gemensamt är att de verkar ha något att dölja i olika stor utsträckning. När sommarhettan slår till mot London och det samtidigt blir stopp i avloppet hemsöks huset av en fruktansvärd stank och hjulen sätts i rullning för att avslöja att vissa döljer större hemligheter än andra i sina lägenheter.
Alex Marwood har skrivit en bok som visar hur lite vi egentligen vet om de människor som finns vägg i vägg. Granne med döden är en nattsvart historia om mänsklig ensamhet och utsatthet, men också om morbida handlingar och hur en sjuk människa kan härja fritt utan att någon reagerar. Stundtals är boken så obehaglig att jag helst vill lägga den ifrån mig. Flera karaktärer lider av sociala problem, den psykiska stressen av att vara på flykt och ångesten över att åldras vilket är ganska nedstämmande att läsa om. Det som förmodligen är mest obehagligt av allt är att det Marwood skildrar känns väldigt verklighetstroget.
Sedan är det då dessa detaljerade beskrivningar av hur mördaren hanterar sina offer. Jag är verkligen ingen känslig läsare, men detta tillhör nog det råaste och mest olustiga jag har läst på senare år. Det lämnar mig med en kluven känsla. Boken är välskriven, spännande och annorlunda. Samtidigt är den fullkomligt vidrig, och kanske också fullkomligt genial.
Finns nu också i storpocket lagom till sommaren för den som vill få kalla kårar i solstolen. Köp en här, här eller här.
Tack Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Jag läste Onda flickor av samma författare och har tänkt läsa den här under sommaren.
Hoppas du kommer gilla den 🙂
Jag anser mig vara ganska härdad, men vid några tillfällen mådde jag lite illa. Och det menar jag på ett bra sätt 🙂
Jag mådde också lite pyton. Lite mer än vad som egentligen är angenämt… 😉
Visst finns det gott om äckel i Marwoods bok, men jag tyckte ändå om boken och hennes sätt att skildra karaktärerna.
Ja, det gjorde jag också.
Vissa delar var lite väl magstarka, men annars en jättebra bok 🙂
Ja, så tycker jag också 🙂
Idag har jag haft vaktis här och han har agerat rörmokare… Börjar fundera på om det finns nåt i avloppet som inte ska vara där. Och så läste jag din lilla text om den här boken… 😮
(Synd att den kommer i storpocket, det är ett format jag inte alls gillar.)
Oj då! Den finns ju som inbunden också och jag tror den blir pocket i höst någon gång 🙂
Jag gillade ju inte Onda flickor så mycket så jag var inte sugen på den här. Men kanske… Har du läst Inga kelgrisar, inga styvbarn?
Nej. Har inte läst Onda flickor heller. Egentligen vet jag inte om jag gillar den här typen av mörka deckare. De gör mig väldigt dyster till sinnet. Men samtidigt var boken väldigt välskriven på sitt sätt. Det är som sagt möjligt att det är genialt, men inte till hundra procent i min smak.