Text från Bokus: I den lilla staden Rosedale i södra England lever prästdottern Angelica Blake. Hon längtar bort från den instängda tryggheten i prästgården och drömmer om ett liv i adelns salonger. När hon blir erbjuden anställning som sällskapsdam åt sin barndomsvän, grevdottern Diana Wellington, ser hon det som en skänk från ovan. Diana ska gifta sig med den franske ädlingen Jacques de Polignac och flytta till Frankrike. Angelica känner en ögonblicklig motvilja mot Jacques men förtränger känslan eftersom ingenting får stå i vägen för hennes nya liv.
Fyllda av förväntningar reser de båda kvinnorna till revolutionens Frankrike. Men den verklighet de där möter har föga att göra med deras skira drömmar. Våld, misshandel och makthunger blir deras vardag. Angelica inleder ett förhållande med Jacques far Claude, men när passionen svalnat inser hon sitt misstag och tvingas omvärdera allt som hon dittills värdesatt. Claude är inte mycket bättre än sin son, vars grymma misshandel förvandlat Diana till en skugga av sig själv. Angelica stannar hos Claude i utbyte mot löftet att Diana ska få resa hem. Det hon inte vet är att Jacques istället tar henne med till Paris där de båda fängslas av revolutionens män.
När Angelica upptäcker Claudes svek ser hon ingen annan utväg än att fly. Hon ger sig ut på en farofylld resa genom Frankrike, fast besluten att ta sig tillbaka till England. Vägarna är fyllda av rövarband och ingen går längre säker, men Angelica, som ärvt sin mors förmåga att förutspå framtiden, tycks vara beskyddad av högre makter. På sin resa möter hon den unge generalen Napoleon Bonaparte och detta möte får konsekvenser för dem båda.
Ödet för Angelica till Paris, maktens centrum. Där lever också läkaren David Duchamp. Han är kungabarnens men också de fattiga parisarnas läkare. Han var en livlig anhängare till den unga revolutionens ideal men ser nu med stigande sorg hur våldet tar över.
Angelicas och Davids livsöden snuddar vid varandra ett flertal gånger, men de har en lång väg att vandra innan de är redo att mötas ansikte mot ansikte.
Rovfåglarnas tid är en oerhört spännande roman som utspelar sig med den franska revolutionen som fond. Det är också en berättelse om mod, medkänsla, mänskligt växande och svindlande kärlek.
Elisabet Nemert har en fantastisk förmåga att i sina historiska romaner skapa starka kvinnliga karaktärer och att fånga tidsandan i den epok boken utspelar sig i. Angelica är verkligen en karaktär man fångas av, men samtidigt tycker jag att hennes gåva att se in i framtiden samt det faktum att hon lyckas stöta ihop med tidens stora makthavare ”som av en händelse” förtar verklighetsanknytningen i den här boken.
Över lag blir jag lite besviken på Rovfåglarnas tid. Visst, den innehåller både spänning, kärlek och fina miljöer, men jag tycker att det hela blir överromantiserat och antar lite för mycket av sagans karaktär. Visserligen skildras den Franska revolutionens blodiga fasor också, men det hjälper inte. Boken känns som en alltför mäktig efterrätt som lämnar en sötsliskig eftersmak, och det är verkligen synd eftersom jag tyckt mycket om andra böcker av Elisabet Nemert.
Betyg 3 av 5
Fast ibland kan sötsliskigt vara bra, eller? Fast det får inte bli kvalmigt förstås.
Nej lagom sött är bäst. Här blev det liksom lite för mycket tycker jag.