Fågelmannen av Mo Hayder

Om boken: En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant av sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffats, alla märkta med samma fruktansvärda signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen.

Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig kunnat lösa: mysteriet med hans egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater.

Fågelmannen är den första boken i Mo Hayders romanserie om Jack Caffery

Mo Hayder tar med oss till den mörka sidan i flera bemärkelser. Det är en ohygglig berättelse om vad för typ av smärta och lidande en sjuk människa kan åsamka sina offer.

Historien är väl konstruerad och Hayder kan få till och med en inbiten deckarräv som mig att haja till och förundras över råheten, brutaliteten och svärtan i den berättelse hon målar upp. Jag blir lite kluven inför detta – trots att berättelsen är spännande och fängslande blir det nästan för hårdkokt för min smak.

Jag har också problem med att huvudkaraktären Jack Caffery inte tilltalar mig på något positivt sätt. Jag tycker mest att han känns arrogant, och visst finns det antihjältar som inte alls är trevliga men som ändå fängslar, men tyvärr tillhör inte Caffery dessa. För detta blir det minus.

Detta gör att jag tvekar vad boken ska få för betyg av mig, men det är trots allt en välskriven och på många sätt mycket spännande berättelse som är värd ett ganska bra omdöme, även om den kanske inte riktigt passade mig så bra som jag önskat.

Betyg: – 4 av 5