Detta är Eva Dolans deckardebut och vi får stifta bekantskap med kommissarie Zigic och hans underordnade Mel Ferreira. De får ett fall på sitt bord där en uteliggare bränts inne då han sovit i ett trädgårdsskjul. Allt pekar på att det är en man av estnisk härkomst, Jaan Stepulov, som kommit till Storbritannien för att arbeta men som på senaste tiden ägnat sig åt att leta efter sin bror Viktor. Spåren leder till den slavlika människohandel som en del intressenter ägnar sig, där människor luras att komma till landet för att arbeta på bland annat byggarbetsplatser men som istället hålls fångna och inte får ut någon lön eller bara en struntsumma som knappt täcker deras levnadsomkostnader. Samtidigt kan inte heller paret som var ägare till trädgårdsskjulet avskrivas, liksom det faktum att Peterborough, scenen för berättelsen, är en stad som präglas av rasmotsättningar och fördommar. Men så hittas även brodern Viktor död och frågan är om det rör sig om en personlig vendetta mot just bröderna Stepulov eller om Jaan kommit för nära sanningen i sökandet efter sin bror.
Eva Dolans deckardebut är en mycket välskriven historia på många sätt. Hon har lyckats skapa ett bra ”polisteam” som man gärna vill läsa om och temat för deckaren är en mycket aktuell debatt i samhället som egentligen inte bara rör Storbritannien utan hela västvärlden. Det är den illegala invandringen, segregationen, utanförskapet och utnyttjandet av människor som står i fokus och det är ett intressant ämne att läsa om. Både Zigic och Ferreira är själva av utländsk härkomst och även om de befinner sig på ”rätt” sida av samhället är deras medkänsla för sina olycksbröder stor.
Men det är något som gör att deckaren aldrig riktigt lyfter. Tempot är för långsamt och den där riktigt spännande blandvändarkänslan uteblir. Nu måste i och för sig inte alltid en deckare vara en bladvändare där det skjuts vilt och mördas besinningslöst – eftertänksamhet duger också bra. Men det finns en gräns för hur mycket ”intressant” och hur stor del ”spännande” en deckare kan vara utan att man börjar undra om kanske berättelsen borde skrivits i ett annat format och blivit en roman istället.
Eva Dolan har dock en känsla för detaljer och ett språk som jag gillar och jag vill gärna läsa mer av henne framöver. Boken är på många sätt ett utmärkt val för den som vill läsa en deckare i bästa brittiska anda. Men just denna bok har kryddats med lite för mycket samhällsdebatt för min smak. Trots det är det en mycket läsvärd historia värd ett ganska högt betyg, och jag rekommenderar den till den som uppskattar böcker där fokus sätts på intressant läsning.
Tack till Modernista för recensionsexemplaret!
Betyg 4 av 5
Johannas Deckarhörna 
Ska läsa din recension sedan, när jag skrivit min egen 🙂
Ja, så brukar jag också göra 🙂
Den här ser jag fram emot att läsa, ska försöka ta den nu i december.
Ska bli spännande att se vad du tycker 🙂