Hämtat från Bookmark förlag:
London, 1920-tal. Under sin sedvanliga torsdags-middag på Pleasant’s Coffee Shop råkar Hercule Poirot på Jennie. Hon är jagad, rädd och påstår att hon kommer att bli mördad, men att mordet på henne är det enda sättet att skipa rättvisa.
Samma kväll inträffar tre mord på det eleganta Bloxham Hotel. Tre offer påträffas i tre olika sovrum – vart och ett med en manschettknapp med ett monogram i munnen …
Inga fans lär bli besvikna när Hercule Poirot återvänder i en ny elegant pusseldeckare. I Monogrammorden briljerar den älskade detektiven med sitt knivskarpa öga för detaljer och intuitiva förståelse för det människliga psyket.
Så skriver alltså förlaget på sin hemsida om den nyskrivna boken om allas favoritdetektiv Hercule Poirot. Den brittiska författaren Sophie Hannah har handplockats för att skriva en bok till Agatha Christies 125-års jubileum. Eftersom det är svårt att beskriva handlingen i en pusseldeckare utan att avslöja för mycket nöjer jag mig med att låna förlagets utmärkta beskrivning ovan och ägnar mig istället åt att bedöma själva insatsen från författarens sida.
Att skriva en helt ny bok om Hercule Poirot är en känslig sak – det kommer alltid finnas de som tycker att det är helgerån i den högre divisionen. Men jag tycker Sophie Hannah klarar av att förvalta det litterära arvet bra. Hon har verkligen läst in sig på Poirot för att komma i rätt sinnesstämning för att gestalta honom. Han är sig lik, lagom självupptagen, genial och med sig själv refererad till i tredje person håller han fortfarande stilen.
Själva deckarintrigen är helt ok. Den är uppbyggd på klassiskt manér, med en rad ledtrådar som att klura över hur de hör samman, för att sedan i slutet samla alla inblandade och avslöja mördarens geniala plan som enbart Poirot och hans små grå celler har kunnat genomskåda. Kanske tycker jag att boken är lite för lång och detaljerad, pusseldeckare passar bäst i ett kort format. Blir det för många turer kan läsaren lätt tappa lite av intresset. Men jag tycker Hannah har gjort en klart godkänd insats som Poirots fadder och alla som vill drabbas av lite Christie-nostalgi ska absolut läsa den – och kanske några av alla andra av Christies klassiker som Bookmark ger ut både i e-format och inbundna utgåvor.
Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret!
Boken finns hos Bokus och Adlibris
Betyg 3 av 5
Jag såg intervjun med henne på Babel. Hon verkar ha velat att skriva i Christies stil, funkar det?
Ja, det funkar helt ok. Hon gör Poirot rättvisa tycker jag 🙂
Låter intressant, men jag hade önskat att det var en miss marple bok istället, jag gick aldrig riktigt ihop med Poirot…
Man är nog antingen Marple eller Poirot typen och aldrig må de två mötas 😉