Rosornas krig: Stormfågel av Conn Iggulden

Det är 1400-tal och England styrs av en svag kung som anfäktas av såväl psykiska som fysiska sjukdomar. Han styrs av sina rådgivare och en skara högt uppsatta adelsmän, och de som ännu har hans far Henrik V i minnet ser med stor oro på utvecklingen. För den nuvarande kungen, Henrik VI, håller på att förlora allt, både folkets förtroende och de landområden i Frankrike som vanns under Hundraårskriget.

Englands aristokrati domineras vid denna tid av en rad herrar som alla har kungligt blod då de härstammar från Edward III: s många söner. De känner sig alla manade att ställa till med komplotter för att försätta den redan svage kungen i knipa och några frågar sig också om de inte själva vore bättre lämpade att styra riket. Den nuvarande kungaätten som stammar från hertigen av Lancaster var trots allt en gång i tiden inte heller först i kö för att ärva kungamakten, och det är främst hertigen av York som gärna skulle se att det var ombytta roller. Men kung Henrik VI har sina trogna förkämpar, inte minst hans hustru, Margaret av Anjou, som gifts in i det engelska kungahuset i utbyte mot de franska landområdena.

Conn Iggulden har tidigare gjort succé med sina serier om Erövraren (Djingis Khan) och Kejsaren (Julius Caesar). Nu har han gett sig i kast med att skildra det brittiska inbördeskrig som gått till historien som Rosornas krig, under vilket olika falanger av ätten Plantagenet stred om makten.

Liksom i tidigare böcker visar Iggulden prov på ett mycket skickligt författarskap, och stundtals är historien mycket uppslukande. Man förflyttas i tid och rum till den franska prinsessan Margaret av Anjous värld, och till de britter som bosatt sig på fransk jord men nu hotas att drivas från hus och hem om områdena återgår till den franske kungen. Iggulden kan få läsaren att känna hovarnas dån då beridna trupper närmar sig liksom man kan höra tyget i Margarets brudklänning frasa.

Men tyvärr blir det en aning rörigt att hålla reda på persongalleriet då vi får ta del av berättelsen ur ett antal olika perspektiv. I hans tidigare böcker har huvudpersonens levnadsöde funnits som en röd tråd att hålla samman berättelsen med, men nu saknas denna röda tråd och jag tror att han hade gjort klokt i att minska antalet berättarröster. En annan sak som drar ner mitt omdöme är att jag stundtals har svårt att följa den historiska bakgrunden i berättelsen. Kanske för att jag inte är britt, kanske för att författaren glömmer att alla inte är lika pålästa som han själv i ämnet. Oavsett vad det beror på tycker inte jag att en historisk roman ska kräva förkunskaper om en tid eller person, utan snarare i så fall väcka nyfikenhet. Men trots detta kommer jag att vilja följa huvudpersonernas vidare öden i de böcker som kommer att följa i serien. Då blir det förmodligen lättare att hålla ordning på dem eftersom de redan är bekanta.

Stort tack till Albert Bonniers förlag för recensionsexemplaret!

Boken finns hos Bokus och Adlibris

Betyg 4 av 5